Aftonbladet – 18 maj 1846, sida 3

FUB JAM RBEIV IBLIIUIIIIS CLIP Pan PYDILGI nemligen vid det så kallade bostälishuset innanfö tigrundmuren, inlindade i en näsduk och i en gam I I mal skjorta, 426 rår 96 sk. bko, bestående af di -) verse äldre bankosedlar, samt uti en sophög i er -Jegendom vid Nygats-tvärgränd 400 rdr 42 sk. bkq -i sedlar och 6 rdr 10 sk. 8 rst. samma mynt i silf. ver. I denna sistnämnde egendom hade skoarbetaren C. J. Nyberg, som hålles häktad för delaktighet uti ifrågavarande stöld, sednast bott och haft silt hemvist. Likaledes har låset till den stulna kassakistan, hvilket gossen Lundblad frånbrutit. I blifvit igenfunnet vid en sjöstrand vid Barnängen, men sjelfva kistan, med hvad den i öfrigt innehålHer, har förgäfves blifvit efiersökt. Fortsättningen j oo ome Ke mv af målet har blifvit öfverlemnad till vederbörlig domstol. (Dagbl.) — Enligt derom erhållen upplysning, anse vi loss böra nämna, att så väl den källarmästaren, som i Aftonbladets polisunderrättelser omtalades Iden 8 sistl. April, som den, hvilken enligt lördagsIbladet haft det der berättade uppträdet med sitt Itjenstfolk, ingendera tillhöra vinskänkseller källarmästaresocieteten, utan begge äro så köallade I ckongl. källarmästarca, eller genom serskildt kong. Itillständ berättigade att idka källarrörelse, och att den förstberörde icke har burskap här i staden. — Vid ytterligare förhör uti det i fredagsbladet omförmälda polismålet, angående qvinspersonen Maria Christina Carlsdotter m. fl., är upplyst, att vid visitation Gti ett Carlsdotter tillhörigt skrin i en lönlåda funnits 50 riksdaler rgs; dessa penningar hade, enligt hvad Carlsdotter efter deras upptäckt erkände, blifvit af henne stulna från hennes I matmor, näringsidkersksn Eklund. Den person, som åt den tilltalade skrifvit det förut omnämnda falska brefvet och ett par falska betyg, har äfven blifvit ertappad och gripen; det är en f. d. gardist, vid namn Anders Erik Muhr. Han erkänner hvad i berörde afseende emot honom uppgifvits, och säger att han för brefvet och betygen låtit betala sig med 192 å 46 skillingar banko för hvartdera. — En arbetskarl fanns i går afton sjuk och hjelplös liggande på stora Badstugatan; genom poIlisbetjeningens försorg blef han afförd till stadshushäktes sjukrum. j — En sjuk mjölnardräng vid namn C. Hedlund anträffades en dag i förra veckan uti dets. k. Grubbens gärde å Kungsholmen; han blef för nödig vårds erhållande transporterad till stadshushäktets sjukdom, och har derstädes aflidit. — Medan en skeppare i går sof middag i kajutan på sitt vid Röda bodarne liggande fartyg, smög sig en tjuf nedför kajuttrappan och in genom den på glänt stående dörren, tillegnade sig ur en låda 30 rdr samt medtög i förbigående skepparens öfverrock och några andra klädespersedlar. Stölden upptäcktes snart, skepparen och hans fok gåfvo sig efter en stunds förlopp ut på upptäckt efter tjufven; och en matros var nog lycklig att ertappa honom, med klädesbyltet på armen, uti en gränd på Norr, och som matrosen igenkände skepparens rock, fasttog han den orättmätige innehafvaren, hvilken derpå blef af polisbetjeningen häktad. Tjufven är ett förrymdt renhållningshjon, f. kronoarbetskarlen Johan Pettersson. Måiet blef efter polisförhör i dag, dervid den tilltatade erkände sin förbrytelse, remitteradt till kämnersrätten. — I lördags afton föranleddes en folksamling å Storgatan af en drucken qvinsperson , som satt der i ljufva bränvinsfantasier med ett spädt flickebarn på armen. Den rusiga qvinnan blef häktad och barnet inlemnadt till en arbetares hustru , som tills vidare åtog sig dess vård. Vid polisförhör härom i dag förekom följande: Den omnämnda qvinspersonen, jernbärarehustrun Ringvall, var barnets faster; fadren, häktade manspersonen Herman Sundberg , hade sammanaflat barnet med en lösdrifvande qvinna Sofia Albrektsson; för fjorton dagar sedan öfvergaf modren sitt barn uti en by, 7 mil härifrån, och dit hade hustru Ringvall, så snart hon fått underrättelse om den onaturliga modrens förfarande, begilvit sig samt medtagit barnet hit, för att söka få det intaget å barnhuset, hvilket också var nära att lyckas henne; och det var förmodligen i glädjen häröfver hon i lördags tagit sig för mycket till bästa, hvarföre hon nu. dömdes till fyra dygns fängelse vid vatten och bröd. — En arrendatorshustru hade i dag låtit till poliskammaren uppkalla en grönmängelska, för det denna sistlidne fredag skulle hafva vid Munkbron oqvädat och sparkat henne. När målet förekom, tillkännagaf målsegarinnan att bon förlikt sig med sin vederpart, och denna förklarade att det ifrågavarande uppträdet dem emellan blott varit ett gyckel. Sedan polismästaren upplyst parterna, att gycklerier ej tillåtas på torgen, fick målet bero vid den uppgjorda förlikningen. Märkligt exempel på äfventyr af villnesbevisning. Vid kämnersrättens 1:a afdelning förehades åter sistl. Onsdag ransakningsmålet ang. den hos klädeskramhandlanden Schultz föröfvade stöld af kläde. Under de föregångne ransakningstillfällena, dervid, under ordinarie ordförandens förfall, ordet fördes dels af primarie kämnären, herr häradshöfdingen Otter, dels af rättens notarie hr Hauffman, hade tvänne vitteen, Lindgren och Lindman, sammanstämmigt intygat, att det varit hustru Bergman, hvilken, såsom den till vexten minsta af de 3 tilltalade qvinnorna, de igenkände, som burit det stulna klädet. — Rättensordinarie preses, hrJlagman Lindbergh förde i dag ordet och lät vittnena muntl. upprepa sina vittnesberättelser. Uppå frågan till första vittnet, om det bestämdt igenkände den af de 3 tilltalade, som burit klädesstycket, ;Varades uti en något obestämd ton. Denna obeståmdhet, eller brist i bestämdåhet, undföll troligen de fleste åhörarne, men icke ordföranden, hvarföre ock 9:dra vittnet utvistes, under det det första, ler Lindgren, allvarligen tillsades, att sanningsenligt utvisa hyvilkendera af de 3 han igenkände såsom den sannskyldiga. De 3:ne qvinnorna voro ;å placerade, att främst stod Landgren, dernäst Ahlstedt och ytterst Bergman. Vittnet Lindgren utmärkte då, utan betänklighet, den främsta. Vittnet blef derefter anmodadt öfvergå till den sidan domsalen, der de tilltalade voro stående, och utt noga betrakta dem — en scen, väl ovanlig, l