Berlin. Kyrkomötet åtskildes, som bekant är,!m nästan utan ailt resultat; man kom icke öfver-!p ens i rågot, och tröskade uppenbart på tomalic halmen. Tidningspressen och otaliga ströskrif-in ter utbredde sig öfver denna rådplägning emel-äf lan 314 teologer, som sammanträdt att utfärdal4 trosstadgar för hela det protestantiska Tyskland. sc Man fann tilltaget lika orimligt som overk-ni ställbart, då hvarken kyrkostraff eller verldsligvw: makt stodo mötet till buds, för att ge kraft åt! A dess beslut, och då det är omöjligt att i tyskatin länderna angripa trosfriheten allvarsamt eller!m införa öfvertyelser genom lagbud. Mötet dri-di stade icke en gång att föreskrifva de symboli-!r ska böckerna, såsom ofrånviklig rätte!se för alla ni protestantiska prester. Det enda beslut, som är det egentligen fattade, innehöll den förklarin-al gen, att det vore godt om Mötet återförnyades o, tre år härefter. Meningen är att generalsyno-lir den för Preussen nu skall försöka uträtta, för ib Preussen ensamt, hvad det allmänna Kyrkomö-!k tet fåfängt försökte för hela Tyskland. På lad Kyrkomötet diskuterades frågan huru stor och di hvilken andel, som församlingarne framdeles borde äga i kyrkostyrelsen, och huruvida manlp borde afvika från den hittills gällande konsisto-j:q rialförfaltniogen, för att i stället inrymma —lss eller beit och hållet införa — en presbyterialri författning. Piuraliteten ver för bibehållandet v af konsistorialförfattningen och emot hvarje ina låtande af församlingarna i kyrkostyrelsen. Men!a i Preussen råder den tanken, att om man villle återväcka kyrksamheten bos folket, så måistej man införa en presbyterialförfattning, lik denilo Skottland, gexom hvilken åt folket upplåes enid betydlig andel i kyrkostyreisen. I följd afle denna åsigt skulle man kunna tro, att GeneralIB synoden komme att utgöras till hälften af prester och till bälften af andra samhällsledamöter; så att de tillämnade presbyteriernas beståndsdelar blefve begge deri representerade. Men med en sådan förmodan skulle man irra sig fullkomligt. Den bit sammankallade synoden skall utgöras af provinsernas generalsuperintendenter och biskopar, af provincialsynodernas ordförande och sekreterare, af konsistoriernes ordförande jemte åtskilliga konsistorialråd, af några professorer i teologiska fakulteterna vid landets universiteter, af några professorer i Jus canonicum och några kyrkoberdar från provintr cialsynoderne; hvartill slutligen komma 48 iic)f ke presterliga eller teologiska ledamöter, somin utnämnas af de sex protestantiska provinsernas r öfverpresident. Hela samlingen kommer attie bestå af 72 ledamöter — de andlige utgöra följaktligen tre-fjerdedelar af hela samlingen. Presidenten för kyrko-departementet, statsministern von Eicbborn, skall föra ordet i denna syncd, som för öfrigt representerar ingenting mindre än landets kyrkliga meningar, , och på förhand har ur sin krets uteslutit alla oppositionelta syften och all folket representerande karskter. Man kan lätt föreställa sig huru denna församling här betraktas af allmännsa omdömet. Stafven är bruten öfver den, innan den sammanträdt, och man yttrar sig Pål; förband derom utan minsta spår till aktning.l, Vid första ryktet om en generalsynod hoppades, man att den skulle tillsättas genom fria vall, och bestå af män, hos hvilka man kunde vänta förmåga att afbjelpa söndriogarne inom kyrkan. , Men denna förhoppning blef fullkomligt gäckad, , och i stället för den väntade freden kommer, ; efter all sannolikhet, blott häftigare kil och split att framkallas. Med våld vill man tvinga . de andliga att hylla symboliska böckerna såsom ofelbara troslagar, och det vid vite af tjenstens förlust. Men många protester skola förspörjas mot ett dylikt tilltag, i fall det försökes. Hela städer i preussiska Sachsen, med det vigtiga Magdeburg i spetsen, bereda sig att träda ut från landets kyrkogemenskap. Såsom förespel åter till hvad som å andra sidan berede, har afsättning ändtligen träffat pastor Wislicenus i Halle, och mot predikanten Rupp i Königsberg är ett religionsåtal inledt., n stor pluralitet ibland våra medborgare -trugas på sådant sätt med våld in i oppositionens leder, och denna regering, som vill påbjuda sina undersåtare hvad de, skola tro, tvingar dem ordentligt att bilda sekter och att söndra sig ifrån henne och hennes kyrka. Hela det pietistiska tillbakaskridandet är likväl fullkomligen ofruktbart, derföre att det strider på samma gång emot samtidens och folkets tänkesätt och endast uttrycker regentens och ett fåtaligt partis tankar. Deras förmörkningsförsök skola, utan all fråga, visa sig vanmäktiga mot det allmänna begäret efter upplysning, efter obehindrad forskning och fri andiig utveckling. Vetenskaperna, pressen, jernvägarne, handeln, industrien, och nödtvånget hos mängden att ständigt anstränga tanken för utfinnandet af medel till bergning — allt detta verkar rakt emot sträfvandet att göra folket dumt. Mindre än någonsin är framgång för et dylikt sträfvande tänkbar i en sådan tid af oundviklig rörlighet bos bjernorna, som vår. Jag nämnde jernvägarne, såsom en af de ru mera omotståndliga orsakerna ill framskridandet, äfven has intelligensen. i:erigenom att de förkorta afstånder mellan menniskosamfusden, -miångdubbla de i samma förhållande uibytet a: tankar och krafter. De inverka för öfrigt på samhällslifvet i allmänhet, med en makt, som 4raligoen ingan kunnat ana när företa fankan på ke 2 OT PR a AN 1