Aftonbladet – 15 maj 1846, sida 2

femårsberättelser, hvilka icke närmare omtalas, anmälas dock i förbigående; och deribland vitsordas den ifrån Westernorrlands län fördelaktigast. — 5) C. J. L. Almquist såsom författare i allmänhet och såsom theolog i synnerhet, skärskåded af C. E. Fahlerantz. Rec. (E. A.C—N), som i sak vederlägger och på det hela mycket ogillar br Fahlerantz fraraställning, behandiar honom dock med all värdighet, sans och foglighet. Mest oförsynt visar sig det påståendet bos de theologiske konservatisterne, att den moderna progressionen skulle vara fiendtlig mot christendomen; då hvar och en vet, att striden, i theologiskt hänseende, just går ut på att fullborda Luthers började arbete, att nemligen återföra christendomen till Christi egen lära, och att bortrensa hvad genom hierarkiska tillsattser blifvit deruti inlagdt, samt, i socialt hänseende, vindicera menniskornas rättigbet att allt mer ordna samhället på förnuftigaste sätt, utan hinder från dogmer, som i bristi ord ingen grund bafva. — 6) Om menniskosjälens natur, af C. M. J. Petrelsi. Rec. (EB. A. CN) uppträder som vederläggare af en förutgående recensent af hr Petrellis psychologi, Hr A. Lindhult, hvilken, sjelf författare af en annan psychologi på Hegelska grundsattser, skarpt häcklat Petrellis arbete. Till stöd emot Lindhult anföres, att äfven sådare män om Fiebte, Weisse, Stahl, Ulrici, Trendelenburg, Exver m. fl, förklarat sig anse den Hegelska methoden oanvändbar för psychologien. 7) Dikter af Bernh. El. Malmström, 4:a samlingen; och: Singer i Pansar af Talis Qvalis. De M-lmstömska dikterna (i synnerhet Angelicacykela) berömmas mycket. Likväl kunde man anmärkar, säger Rec. (—JG), catt i allmänhet hr M:s lyriska tungomålt ej talar så rätt omedelbart till känslan. Han serverar emeilanåt sin egen väl mycket å la glace. Lyriken vet ej af något sådant ekonomiserande, och inom den lär väl ändock den äkta sentimentaliteten till tidernas slut tå sitta i orubbadt bo; hur mycket än några hesa skrikhalsar, muntergökar till profession, deremot bjuda till att processa. Fördömlig är blott den oäkta, den ljugande sentimentalitet, som hycklar hvad den törra känner, bärmar dess uttryckssätt, stjäl dess fraser. För mycket af könsla kan den lyriske skalden (liksom hvarie annan förmodligen?) egentligen aldrig bafva: det beror blott på, att känslan är sann och genuin. Sångerna i Pansar gillas väl, i synnerhet för deras techniska förtjenster; men de politiska tendenserna äro ej fulit öfverensstämmande med en rält poesis fordringar. — 8) Norske Huldreeventyr og Folkesagn; iortalte af P. Chr. Asbjörnssen, 42:e samling. Man må ej här vänta en fullständig samling af Norges folksägner; — men äfven det Lilla, som framställes, kan ej annat än med nöje läsas af hvar och en. Framställningsstättet bevisar den innerligaste förtrolighet med naturen. Ingen kan bättre än hr A. måla en sommarmorgon i skogen och låta solstrålarna bryta sig i de klara daggdropparne, säger Rec. Tjugunionde häftet börjar med cInledningen till Kosmos af Alex. von Humboldt, meddelad i öfversättning. Derpå kommer Litteratur-öfversigton, som här anroäler: 9) Just. statsministerns und. Berättelse till K. M. a) om civila rättegångsärendena och brottmålen år 4842; b) om förhållandet med intecknad och sjld fast egendom å landet år 4845; c) om förhållandet med den å landet lagfarna egendom samt meddelade och dödade inteckningar år 4844; hvarvid Rec. (HE—A) gör den ganska grundade siutanmärkningen, huruledes det är att beklaga att Just. statsministerns Berättelser, iiksom andra offentliga handlingar, hvilka tryckas på allmän bekostnad, icke kunna köpas under ett orimligt högtpris.. I annat fall skulle de säkert blifva både mera kände och till följe deraf mera värderade,. — 49) Ilustrerad Verldshistoria af Held och Corvin. Rec. (WG) har flere anmärkningar emot verket, såsom folkhot, och skulle för sin del hellre hafva sett att till öfversättning för detta ändamål valts den ,Weltgeschichte för das Deutsche Volkpy, i spetsen för hvars utgifvande Sechlossers aktade naran står. Rec. anför såsom bevis på författarnes (Helds o. Corvins) ståndpunkt, alt Religionen är dem en tygel i komungaoch prestdespotismens hand,, hvarpå citeras deras ord härom. Men Rec. tyckes härvid hafva glömt, at!, då det anförda utgör en ren och oförneklig beskrifning på det bruk konunpgaoch prest-despotierna mången gång gjort af hvad de ramställt såsom religion), så är detta en historiskt sann uppgiit, hvilken likväl aldeles ieke förnekar tillvaron och möjligheten af en anvan, en sann religion, icke gående i despotismens tjenst, utan dess starkaste vedersakare, och icke utgåen in en blind tro (den