Aftonbladet – 13 maj 1846, sida 2

han var en snarfyndig herre, hade han oför märkt upptagit en liten pipa, som han förde till munnen och uppgaf en skarp, skärande hvisslinz. I samma ögonblick sattes länsman nens pistol på gästgifvarens klappande hjerta tyst, annars är du dödens, utropade han, oct för oss genast till röfvarekulan. Jag hoppa: nemligen att herr baron gör mig sällskap, tillade ban och kastade en betydelsefull blick på sitt bälte, hvarutur Lyrensvärd genast tog en pistol. Röfvare i mitt ästemabla bus! jemrade sig hi Spöstedt, bur kan nådig commissarien tro ett si nedrigt förtal. Jag är en hederlig man, det äv säkert, har fått en vårdad execu... Men här afbröts den värde talaren af et skott, tätt utanför. Ha! det kom från min utpost, Olle i Athen) ropade Lyrensvärd, ryckte Spöstedt ur länsmannens händer och kastade honom handlöst pi golfvet. Låtom oss skynda till hans bistånd hb och härvid drog han länsmannen med sig u! genom dörren, satte för bommen och båda hastade till stället, hvarifrån skottet kommit, des de funno den tappre Atheniensaren stående i källaröppningen med den högt jemrande Sill ver-Jan framför sina fötter. Bra, min raske bussl ropade Lyrensvärd, der ha vi en, men det finnes ännu ett par till Länsmannen framgick till den öppoade luckan till gången och ropade derinn: gifven er, edra bofvar! eljest skall jag röka ut er, som räfvar. Svara, säger jag er, men intet svar följde. Sulle inte ja kunna få qvicka opp dåm mö en hagelsvärm? frågade Atheniensaren, som