OM FÖLJDERNA AF BRÄNVINSFÖRSÄLJNINC VID AUKTIONER PÅ LANDET. Såsom bidrag till detta, i en föregående ar. tikel i Aftonbladet: för några dagar sedan vidrörda ämne, bar redaktionen fått sig tillsinds nedanstående tvenne handlingar, den ena er inlaga till landshöfdingeembetet i Stockholm: län från Sorunda församling, den andra konungens befallningshafvandes svar derpå, af hvilka det sednare utan tvifvel skall finnas ganska kuriöst. Ansökningen lyder sålunda: Till konungens beallningshafvande i Stockholms lån Sorunda socknemän hade utial!män sockenstämma den 26 Oktober sistlidne år ibland tillgörander för afböjandet af de då befarade följderne utaf der svåra missväxten äfven beslutit, att icke allenas afsäga all bränvinsbränning intill nästa skörd utan äfvenledes att bränvin under tiden icke skulle skänkas hvarken inom hvardagslaget eller vid gä stabud af hvad beskaffenhet som. helst, samt atl bränvin icke skulle hållas till afsalu å något ställe inom socknen. Detta sockenstämmobeslut har äfvenledes blifvit konungens befallningshafvande i all ödmjukhet underställdt; men sådant oaktadt bafva flere tillståndsbref för bränvins skänkning vid auktioner inom Sorunda socken, af konungens bsfallningshafvande blifvit utfärdade. Man torde också härifrån böra draga den slutsats, att de af Sorunda socknemän fattade beslut rörande bränvins förtärande inom socknen blifvit af konungens befallningshafvande ogiilade; men det ofog, som under denva. vinter så ofta förekommit, att bränvin vid de flesta auktioner inom socknen tillhan dahå!lits och ymnigt förtärts, under en tid, då ej mindre staten äa den enskildta välgörenheten anlitas, för brödets anskaffande åt mången, som på auktionskrogen förstör de inskränkta utvägarne att dermed förse det hemmavarande hushållet, har föranlåtit socknenämnden, att hos konungens befallniogshafyande med något stöd af dess allmänna kungörelse den 30 Augusti 4845 vördsamt anhålla, att tillståndsbref för bränvins skänkning vid auktioner inom Sorunda socken åtminstone icke före nästa skörd måtte nu mera utfärdas. Socknenämnden hyser den tanke, att det i allmänhet vore väi om bränvins skänkning vid auktioner kunde för alltid förbjudas, vid betraktande af de stora olägenheter, som ej sällan blifvit följden af ett medvetslöst iarop på auktionen, hvilket ej sällan vid betalningsstunden bragt den fattiga familjen uti den yttersta förlågenhet, och vid besinnandet af de förfärliga mordgerningar och brott, som ofta