Aftonbladet – 9 maj 1846, sida 3

någon den ringaste kostnad för sina insättningar då deremot låntagarne måste erlägga !, procent deras lånebefopp; men då räntan å insättningarne loch å amorteringslånen alltid är lika, så medför: de förra ieke heller någon annan kostnad än der Tobetydliga som kan uppkomma genom någon till ökning i räkenskepsföringen; hvaremot förenin gens soliditet, enligt bestämmelsen i 26 S, genom dem ganska väsendtligt förstärkes. Må ingen in vända det insättningarne sålunda blifvit till der grad uppmuntrade, att de skulle kunna äga run till större belopp än som kan till amorteringslår utgifvas, ty härtill svaras: att i sådant fall nedsät tes räntan på dylika lån, hvarmed, efter reglemen tet, äfven följer en lika minskning i räntan på insättningarne, hvilka alltså måste aftaga, men deremot utgående lån ökas. — En sådan casus torde dock ännu på några tiotal af år icke vara att emotse. Hvad nu blifvit yttradt, torde vara tillräckligt att besvärja de spöken, med hvilka Minervaförfattaren synes vilja afskrämma från de för mången skuldsatt jordägare vigtiga såkallade sparbanksinsättningarne, hvilka ock redan blifvit begagnade för egendom af omkring !, miilion riksdalers värde. Detta må ock lända till svar å hvad Minervaredaktionen i ämnet uti en not anfört, med den upplysning derjemte, att förslaget till reglementet för Östgötha hypotheksförening var färdigt och till Kongl. Moaj:st ingifvet redan omkring ett år innan det Nordenfalkiska större hypotheksförsiaget ännu sett ljuset. Så mycket om grundfonden och om den så kallade sparbanksinsättningen. Hvad åter fonden för utgifvande amorteringslån beträffar, så bildas den dels genom delägarnes insättningar, samt dels genom försäljning af Föreningens obligationer på sätt ofvan är nämndt, men hvarom det torde vara nödigt att här ännu en gång underrätta författaren, som säger sig väl veta, att föreningens operationer skola vara började, ehuru -han icke kunnat inse att någon fond dertill funnits. Men huru tror han att penningar skulle kunna utlånas utan tillgång till penningar? Och hvarifrån skulle väl dessa komma, om icke från en genom försäljning af föreningens obligationer, samt i någon mån genom delägares insättning, upplånad fond? Tror han väl ock, att de öfrige hypoteksinrättningarne inom riket ägt eller äga andra penningetillgångsr för sina utlåningar? och hvaruti skulle dessa tillgångar bestå? Det vore intressant att se ett svar på dessa frågor. Men visa mig då icke till kreditivet i Rikets Ständers bank eller till sådane upplåningar som i 33 S omförmälas, hvilka aldrig kunna komma i fråga att användas annat än till ögonblickliga behof, icke till stående amorteringslån. En upplysning skall jag i utbyte nu meddela författaren, den nemligen om betydelsen af uttrycket fullgoda intecknade reverser, som enligt 26 sko!a finnas i föreningens ägo till belopp som motsvarar de af henne utgifne obligationer. Författaren anser nemligen, att man såsom fullgod rtevers skulle kunna karakterisera en sådan intecknad skuldsedel, hvars summa ej är större än den pantsatta egendomens antingen genom bevillningstaxeringen eller på annat sätt bestämda värde med hvilken säkerhet obligationsinnehafvarne naturligtvis icke kunna finna sig belåtna. Men när hypotheksföreningen icke belånar intecknade reverser till större belopp än högst ?;:delar af bevillvingstaxeringen 1844, eller högst !,:ten af det värde, som genom särskild uppskattning bestämmes, samt följaktligen icke antsger reverser, till större del af fastighetsvärdet än den nu nämnde, så torde författaren benäget finna, det hon i sin ägo aldrig kan innehafva intecknade reverser utöfver nyssnämnde belopp. Detta måste falla tämligen klart för hvar och en, som ej vill förvrida ord och meningar. I öfrigt må här väl ock för kuriositetens skull nämnas, att samma uttryck: ullgoda intecknade reverser,, till belopp, som motsvarar utgifne obligationer, och utan vidare definition på ordet fullgoda, äfvenledes förekommer så väl i reglementet för skånska hypotheksföreningen ( 24) som i reglementet för bruksägares hypothekskassa 18 36 , men att författaren uti sistnämnde reglementen icke funnit detta ord innefatta någon den ringaste tvetydighet. Af hvad nu anfördt blifvit, torde den insidiösa beskaffenheten af författarens omdömen öfver Östsötha hypotheksförening vara tillräckligen ådagaagd. Huruvida en författare, som knappast synes vara bekant med de första elementerna af teorien ör dylika föreningar, kan anses kompetent att bedöma i hvad mån reglementet för Östgötha hypoheksförening må kunna tjena till mönster för anlre inrättningar af enahanda beskaffenhet, lemnas lerhän. Vill han deremot, såsom ett dylikt mönter, uppställa det af honom med förkärlek omhullade reglementet för hypoteksföreningen mellan ordägarne i Skåne, så skall undertecknad icke undandraga sig att tjena honom med en jamförelse emellan dessa reglementen, dervid det skall ådagaläggas, att reglementet för Östgötha hypotheksförning äger flere och ganska väsendtliga företräden framför det skånska. Delägare i Östgötha hypotheksförening. VM FÖÄÖTTATRNÅAÅ ÅF RR ÄNVIVCRÄDRG ÄT ININVA