Aftonbladet – 8 maj 1846, sida 2

3: För afresa utur Riket må ock den resande, som ej åstundar att nytt pass utlösa, l: varda förpassad genom påteckning å medhaf-l vande utländskt pass, under vilkor, som i andra punkten sägs. 4:0 Vid passpåteckning, som i tredje punkten omförmäles, skall den resande erlägga enahanda expeditionslösen samt, derest resan sker till utrikes ort, jemväl enahanda passagerareafgift, som då nytt pass utfärdas; men beläggning med stämpladt papper eger för passpåteckning ej rum. 5:o Passpåteckning, hvarom ofvan sagdt är, bör förses med Embets-Sigill, helst i svartstämpel. — Nattbevakningen i hufvudstaden. Vid det annonserade sammanträdet med husegarne inför magistraten denna förmiddag beslöto husegarne, sedan Kongl. Maj:ts nådiga bref angåendenattbevakningen blifvit uppläst, att den nuvarande bevakningen, hvars oktroy är slut den 4 Juni, får fortfara med två månaders uppsägning å ömse sidor, intill dess den nya bevakningen hinner organiseras, (valen till den nya styrelsepersonalen äro ännu ej förrättade i alla församlingar). Den af befälet vid nuv. gensdarmericorpsen gjorda ansökning om pensioner afslogs utan votering, emedan kontraktet med husegarne var ställdt på passevolance. Deremot skola de af nuvarande manskapet, som ej komma att antagas vid den nya bevakningen, efter sig företeende omständigheter, vid afgåendet förses med oundgängliga klädespersedlar, åtta dagars gage och hemfärdspenningar. Underofficerarne få ock behålla sin mundering. — Öfverståthållaren har den 25 sistl. April utnämnt och befordrat till notarie i poliskammaren, e. o. kanslisten, vice häradshöfdingen W. Ingelotz, sart till kanslist derstädes, e. 0. kanslisten, vice notarien i Svea hofrätt Abr. Boströra. — Professor Wahlbergs fjerde föreläsning i La Croixs salong bivistades af den Kongl. Familjen, jemte en ännu talrikare publik än någon föregående; i den stora salen rådde denna gången nästan litet trängsel. Hr Wahlberg Isysselsatte sig denna afton med beskrifningen öfver växternas tredje och väsendtligaste del bladet, dess beståndsdelar, former, utveckling loch fortplantning. Genom hänvisning på de för tillfället äfven framställda figurerna, meddelade han sina åhörare skilnadstecknen emelTlan de enhjertbladiga växternas så kallade nerTvösa blad och de flerbjertbladigas mnätformiga och så kallade ådriga; och visade huru bladnerverna bestämma bladens form. På samma åskådliga vis gjorde publiken bekantskap med Jen mängd andra vextbiografiska förhållanden, såsom om skilnaden mellan blad med och utan stjelkar; om bladstjelkarnes mindre vanliga former hos pomeransträdet och flera med ovanligt sammansatta blad utrustade vexter på Nya Holland, och emellan de på vattnet flytande fullständiga bladen och de under vattnet nedsänkta skeletterade hos vattenranunkeln;-om isolerade blomstjelkar och deras särskilda svepen, samt paIrasollblommiga med deras gemensamma svepen ; I om blomsterstjelkarnes förvandling till taggar hos Mimosor och Hagtorn, o. s. v. Vid omnämnandet af Mimosorna kom professorn äfven att omtal2 känselblomman (Mimosa sensitiva), det sjelfsvängande Helghöet (Desmodium gyrans), och nord: )l amerikanska kärrens Flugfälla (Dionzxea musciI pula), jemte den skenbara känseln och rörelsen hos en mängd andra växter; de tropiska skoIgarnes i mörkret sammanslagna och vid dagsJjus utbredda blad, m. m. — Dionea musciI pula fanns afbildad, jemte en deri fångad och till döden derigenom vigd insekt. I anledning häraf lemnades några intressanta upplysningar Jöfver insekternas ringa eller bristande smärta I vid sår; t. ex. huru insekter som utsugas af andra, utan att fasthållas, ofta stadna qvar ändå och tillåta den långsamma dödsoperationen, utan Ttecken till obehag dervid; huru ,Anobium per tinax låter handtera sig på hvad sätt som helst, Jutan att låtsa derom; huru flugor obesväradt llåta vexa mossa (omuscardinex) på sig, tills de spricka; m. m. Sjelf hade hr Wahlberg anI ställt åtskilliga sällsamma rön i detta hänseende I med myggorna pi dessas hembygd Lapplandp; han hade t. ex. afklippt snabeln på en sugande mygga, men hon hade ändå försökt suga med stumpen. Slutligen afklippte han en blodsugande mygga midtpå, men dylikt störde henne icke; den qvarblifna framdelen fortfor at suga, fastän det insugna blodet strömmade ifrån henne obegagnadt; med ett ord, hon förverkligade, efter hvad professorn anmärkte, den bekanta sagan om Miänchhausens drickande häst. ————— OL ROR RKKOKOOOESOOOOKOOOOOOOKOKOOOOOX—ORO—XSXSSSS I väsendtlig olikhet herrskade mellan deras skön