Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 3

Ni manjemka de olika tankarna härom, det tvisti ot ga-och qvistiga trädet på gränsen af de båda pro ll vinserna, så att hälften af rötterna och grenarn I sträckte sig in i hvardera af dessa landskap. Men I lsom man vet, är läget af dessa landskaper icke s lyckligt. Här återstår således icke annan utväg ä! Platt låta åskådaren tänka sig trädet, som han se Nl med hertigarna under, hvar han behagar. Detkai S! väl härvid uppstå en olika åsigt af saken hos å Iskådarna. Men det är icke värre, än hvad son Pl hände förf. då han såg Erik XIV: att han ick l visste om Erik blott faller, eller äfven dödas. De Isednare, hvilket vi till en början trodde, vore et oförlåtligt fel, som andra åskådare påstå författa Iren icke hafva begått. Förf. fortfar: antagande af hennes (ekens) löf, medborglighetens sinnebild till de sammansvurnes föreningstecken, var der vackraste drägt som kunde gifvas åt uppror oci b Ibrödrakrig i förening. En högst tilltagsen oci djerf id: att gifva den vackraste drägt åt uppro: och brödrakrig i förening. Vi mäste tillstå, att v till en början studsade. Men hvar sak har två si dor. Uppror och brödrakrig i allmänhet får oci skall man låna den vackraste drägt åt dem: Knappast! Det var den:ena sidan. Men fins de då intet uppror eller brödrakrig, som kan och bö: få en vacker drägt? Jo, om detta uppror är a . hertigar och adeln — om det brödrakriget går lyck: ligt för dem som börjat det, så att en eller pa el komma till en krona — hvarföre icke? Detär andr: sidan af saken. Och om den sidan kommer upp 2) bör skalden icke försumma att gifva den vackra Slste drägt deråt. Med en krans af eklöf präglades äfven de a I folket så kallade Blodklippingarna, eller det mynt Ihvarmed brödrakriget bedrefs. De äro så märkvärdiga, att de ej böra förtigas i ett sorgespel öf,ver Erik XIV, 2:dra scenen blifver således blodr klippingarnes myntning. Som vi alltid önska, , jatt scenen icke blott må roa, utan undervisa, och 2 -—MD DE vi hoppas att den redbare förf. icke vädjar från en så redbar sats, så skulle vi önska att i denna scen allmänheten fick någon kännedom om myntet i allmänhet, och hur det gått och går till att bereda någonting, som är så allmänt nyttigt och Ikärt, som mynt — blodklippingar icke undantagne. TAtt man sugt blodet ur och klippt oss känner man väl temligen allmänt; men icke så hur det tillgår ,Ji sjelfva mekanismen. För att nu hålla oss till Idet här ifrågavarande myntet, så kunde visserliIgen,, för. historiskhetens skull, man låta någon gammaldags myntmästare slå en eller annan blodIklipping. Men för att visa genom jemnförelsen hur låogt vår tids myntväsende står öfver den tidens, skulle det säkerligen ej vara så otjenligt att framställa på teatern vår nya mekaniska myntmaIchin. Handhafd af en öfverdirektör Almroth t. ex., skulle den-säkerligen gifva en god scen. HaIde man då jemväl något af de der Vedermälenar Iqvar från den tiden, så stod scenen på samma gång Jinne både i det förflutna och närvarande, hvilket är dramatikens högsta punkt. 3:dje scenen. Med skäl klandrar förf.; att Göran Pehrsson håller en afskedspredikan för konungen — och påstår med skäl: att den är osannfärdig. Ty hur kan rimligtvis en som icke lär prest, så predika för kungen — och om det är en afskedspredikan, utan att vara ordinarie hofpredikant? Här kunde nu med skäl brukas den prest, som förf. undrar att man i Erik XIV icke låtit bruka. Och som det är i Storkyrkan som denna afskedspredikan bålles,. efter det var der som Erik XIV satt likesom Erik den Helige setat 400 år förut i Upsala Bondkyrka, då han öfverfölls, så kunde enligt historien mäster Olof i korgen, omkring den tiden storkyrkopastor, hålla denna predikan; eller om man icke vill ha honom, hvilken annan pastor primarius som helst. De äro just drfna i afskedspredikningar. De ha också i alla tider varit kända som ypperliga — åtminstone drägliga predikanter, så att man bör kunna vänta sig en ganska vacker afskedspredikan för kungen, helst han satt der på sitt yttersta som kupg. Och här faller oss in äfven en annan nytta af denn? samma prest. Vi se nemligen i 4:sta scenen af denna akt väl buru hertigarna under den der eken ganska ordentligen bjudas på kungens bröllop med Katrina; men icke se vi under hela akten sedan något bröllop. Och ändå äro, eller rättare sagdt, måste kungen vara gift med drottningen innan sktens slut, ty då tas han till fånga och afsättes ganska ordentligen från krona och rike, der han står i Storkyrkan bbredvid pelaren, som bär Olöf den Heliges hjelm och sporrar, och åberopar dessa segerteckenm,. Och sen vardt i sanning annat att göra än stå brudgum. Hur har det Du med det äktenskapet gått till? Det må Postoch Int: tidningen allena veta! Skulle vi nu icke få föreslå den utväg, att samme pastor primarius, som håller afskedspredikan, efter dess slut också sammanviger i största brådska — ty fienderna lura utanför kyrkodörrarna — det kungliga paret. Sådant går excellent; ty näst. afskedspredikningar är en pastor primarius i ingenting så drifven, som i brudvigslar. Sådant skulle ock gifva anledning till den mest rörande scen — att icke nämna brudtal — då här de nygifte flux måste för alltid skiljas åt. Postoch Inr. tidningen observerar dessutom ganska riktigt, att Göran P kunde så mycket mindre hinna hålla en lång afskedspredikan, som han ej hann säga många ord innan en kafle lades i munnen på honom — och att den är väl så märkvärdig som blodklippingarna och således ej heller borde förtigas i ett sorgespel öfver Erik XIV. Dramaturgen bör derföre hasta att lägga denna kafle i munnen; han hunne då ej kompromettera majestätet med sådana saker, som den gynnaren nu får stå och säga. Äskådarne kunde också då en gång med sina två Iekamliga ögon få se den der munkaflen, som vore så nyttig att lägga i munnen på fritaligt folk — och som icke ser ut som en brödksafle just alltid. Postoch Inr. tidningens utgifvare, som nära 40 är hällit på med att få den kaflen i munnen på svenska ittera:uren och liberalismen, kunde då få den glädjen att få se den åtminstone i munnen på demokratien, 5:te akten. Ifrån Eriks fall till hans död — cirka 9 år — SK IPS I PV PERS OSEE TORRE MA Jae TER SS rote