Article Image
KoORRESPONDENE-ARTIKEL. Christiania i April 1846. (Från Red:s korrespondent.) (Slut fr. gårdagsb!.) De uaionella förhållanderna mellan Norge och Sverge stå väl nu också snart för handen, och man har bär nog att börja med i den så kallade Unions-kommittens stora verk, som det säges snart lärer blifva föremål för begge respektive Rezeringarnes behandling. I Juli eller Aususii månad skall ju äfven den till ett bättre ordvande af handelsoch sjöfartsförbållandena mellan begge rikena utnämnda, förenade kommitte sammanträda, och man bör hoppas, att resultatet häraf icke skall så länge låta vänta på sig, liksom man väl kan antaga såsom afgjordi, att för dennas verkliggörande mindre svårigheter skola framställa sig, då sådant icke på långt när kan komma att få en så ingripande irflytelse på begge rikenas konstitutionella rätt, som ett fullständigt och skyndsamt ordnarde af de unioneila förbållanderna i det hela tacet otvifvelaktigt måste medföra. Men under det så väl ifrån Regeringens sida som Foikets, en anda uppenbarar sig, som icke kan avnat än hafva gagneliga följder för föreninger, synas enskilde publicister i begge rikena icke kunna finna sig i en fredlig och jemn utveckling 2f dessa förhållanden till klarhet och bestärvdbet, hvaremot de, genom att ställa allting på speisev, uppgrumla dem och genom överdrisa fordringar samt djerfva påståenden göra dem om inet, eller åtminstone tillbahasätta det goda förstånd, som nu herrskar mellan begge folken. I Morgenbadet har mar således s:undom sett en insändare,, som synes icke vi!ja gifva sig tillfreds förrän all gemensamhet mellan begge r:kena med hänseende till den diplomatiska representationen i främmande länder är upphäfven. Den öfverdrifna och antiunione!la orimligheten i ett sådant påstående är lätt insedd och har ofta varit så betrakted a! våra Storthing, liksom äfven denna öfverklagade opiniorsyttring af norska tidningspressen sjelf t. ex. den ,Constitutionella, möt tillräcklig! motstånd, så att jag icke behöfver spilla ord på denna opartiska och ifrån vår sida så god: som uppoch afgjorda sak. Imedlertid kan det icke nekas, att i sättet, bvarpå de för begge rikena gemensamma diplomatiska ärendena bittills blifvit anordnade och skötte, ligger ett slags förklaripgsgrund och således en undskyllan för, att sådana yttranden här hos oss kunna synas i tryck, liksom otvifvelaktigt tidningsartikl:i af sådan beskaffenhet som de, hvarmed det famösa svenska bladet Dagen) i sednare tid uppvaktat publiken, under namn af aorska förKållanden,, äro väl beräknade att framkalla och underhålla dylika, mot Föreningen ogynnsamma fördomar cch skefva åsigter. Det är en tröst för hvarje god Norrman och uppriktig unvions-vän, stt dessa hätska utgjutelser och förvrängvingar finnas i ett, i eget land så ringa ansedt biad sem Dagen, då det kan vara oss öfver måttan likgiltigt hvad de herrar Lindeberg, C:usenstolpe och Komp. för ögonblicket tänka och yttra om norska förbålanden och cm föreningen att gråta åt ), under det att det är oss af stor vigt hvad den stora pluraliteten af svenska folket tänker i detta afseende; men att dessa tankar icke äro desamma som Dagens,, är känd sak. Af denna anledning är det äfven mindre nödig! att gå till rätta med detta potpourri af sannt och falskt. Jag må så mycket tryggare undandraga mig detta arbete, som man, af hvad jag hittills har meddelat Aftonbladet rörande våra förhållanden, kan bilda sig ett begrepp om hvad värde man skall tillägga dessa, dels på fria fantasier, dels på missförstådda eller halfuppfattade yttranden i norska partiskrifter uppstoppade diatriber. Jag vill derföre blott yttra mig i afseende till sättet hvarpå man här, liksom äfven i vissa äldre svenska skrifter betraktar föreningen derigenom, att man blott afser den materiella nyttan som hvardera af de förenade rikena antages kunna hemta af den, och gör det till en anklagelse-post, att Norge i detta afseende är bättre lottadt än Sverge. Jag skall icke här begagna det svar, som en sådan oförståndig förebråelse eljest vore väl egnad att framkalla, och som finnes i ordspråket: som man bäddar, så ligger man; men jag bör fästa uppmärksambeten på den enkla omständigheten, att om det skulle ) En verklig förening att gråta åt är triumviratet, som utgör Dagens, Redaktion, och det skulle vara ett tecken till betänklig slapphet i offentmma RN mm

7 maj 1846, sida 2

Thumbnail