Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 2

ner alt i prakt täfla med den brittiska högidelns förnämsta herresäten. Hans inkomster ippskattas till omkring 33,000 (420,000 rdr oko) om året. Några famnar utom denna parks ;ränsor varseblifver man hans arrendatorers och jorpares boningar, dem korrespondenten besökte. Tätt bredvid bron öfver Maig, och vid pass ett stenkast utom parkens gallerportar, inträdde ago — berättar korrespondenten — pi Michael Glenneys ko:a; jag möttes af klagande ljud, som atträngde derifrån. Derinne fann jag Michael sjelf; alldeles ensam och liggande på ett uselt läger, nästan utan något täcke öfver sig, och i sista stadiet af vattusot, efter hvad jag kunde tycka. Han hade för en månad sedan återkommit från allmänna sjukhuset, och väntade nu på sin hustru och sin dotter, som hade gått at att förtjena eller tigga något till deras gemensamma lifsuppehälle; en son var i tjenst hos lordenp. Intet främmande bistånd ägde han att påräkna i sin ömkliga belägenhet. :För kojan betalte han 4 49 sh. (omkring 23 rdr bko) ill lordens förste trädgårdsmästare, hvilken hyrt len på spekulation af sin herre för 4 40 sh., och alltså vann 9 sh. på affärn. — Tätt bredvid låg Katharina Allans hydda och utmed len ett litet potatisland. Hon gaf lorden 7 834 rdr bko) i arrende för kojan och täppan. Hennes man var för närvarande på arbete hos jorden, mot den på herregården vanliga och föränderliga dagspenningen 7, pence (16 sk. bko); ban kom ej hem på hela dagen, och nåson. måltid bars ej heller till honom; när han om aftonen återvänder har han 2 eller 3 skämda potäter i behåll åt husbållet, som likväl nu blott bestod af hustrun ensam, emedan barnen vandrat ut att söka sitt uppehälle på egen hand. — Nästa hydda beboddes af enkan Ryan, med en son och en dotter. Den förre underhöll bushållet med sina 7!V, pence dagspenning. — Vida värre var tillståndet nästintill, bos enkan Toomey med fyra barn och Nancy Halpin med ett barn; sju personer i ett litet kyffe, hvaraf ingen haft det minsta att äta på de 2 sista lygnen. Deras enda påräkneliga inkomst var le två äldsta flickornas, som stundom, men cke ofta, hade tillfälle att på godset förtjena 5 pence om dagen hvar. — Nästintill bodde hustru Macnamara, jemte åtta andra personer; hon hyrde det usla hybblet af en annan hyresman, Rose, sedan lord Dunraven låtit utkasta hela hushållet från ett torp, som de hyrt sjelfve af lorden, men denne blifvit missnöjd öfver att mannen begifvit sig till provinsen Clare och der tagit arbete mot lägre dagspenning än lorden ger. Jag gick nu öfver bron, och besökte en grupp af 24 andra kojor, den ena ohyggligare än den andra och med uslare invånare. Det skulle blifva för obehagligt att upprepa den ständigt återkommande skildringen af samma elände; jag nämner blott, att i en liten koja, hvari en karl knappt kunde stå rak, voro fjorton personer sammanpackade, hvaribland flera sjuka barn, liggande nästan nakna på gammal halm, som var utbredd öfver det fuktiga lergolfvet, och att i ett annat ännu trängre kyffe krälade tre hushåll, af tillsammans sjutton personer, om hvarandra; en enda bland männen förtjente stundom 8 pence om dagen, för torfskärning. Längre bort besökte jag en grupp af 26 kojor, somliga ej större än dem man vanligen består åt en Newfoundlandshund, och dit man måste krypa för att komma in. Medeltalet af hyran till lorden för dessa kojor är 2 (24 rdr bko), som betalas genom a drag, dem förvaltaren gör på de 46 sk. bko arbetslön, en eller annan af invånarne kan förtjena på godset, eller genom dylika afdrag på qvinnornas spånadslön för lin, efter 3 pence marken; en mark spinnes i veckan. — Alla de åtgärder, som under den närvarande potatissjukan blifvit vidtagna till de fattigas hjelp, bestå deri, att lord Dunraven låtit hemta majsmjöl från Limerick, der det kostar 4 pence skålpundet, och säljer det åt sina underhafvande för 2 pence skålpundet. Arbeten för allmän räkning hafva icke blifvit företagna i socknen; enskilda arbetsgifvare lägga sig deremot, emedan denna utväg till förtjenst kunde jaga upp den enskilda arbetslönen. Vid arbetet på det nya slottet användas murare från staden; de få 492 sh. i veckan (4 rdr 10 sk. bko om dagen); men bandtlangarne, som äro från godset, bekomma den vanliga dagspenninsen 16 sk. bko. . Berättaren slutar med en beräknirg öfver lord Dunravens underhafvandes belägenhet under bättre tider, eller när ingen missvext på potatis inträffar; hvilken kalkyl slutar så, att när arrendet är betaldt och utgiften för tort till bränsle bestridd. med hvad ett hushåll af