Aftonbladet – 7 maj 1846, sida 2

bon lugra henne och yttrade: oroa er icke, min moder; att lefva på detta sätt är detsamma, fom att icke existera, och om jag också blefse dömd till ständigt tvångsarbete, kunde jag icke blifva olycklisare. (Djup rörelse.) Ordf. (till vittne). Vet ni om den tilltalade ständigt brukade bära tistol? Viltnet. Jag hörde omtalas, stt I on ständigt bar pistol då bon gick ut på fältet och äfven då bon gick till källan. Efter den hotelsen, som i September fanns upprpikad på kyrkodörren, hafva dessutom alla qvinnor gålt beväpnade med pistol. Ordf. Ni visste att hon gick beväpnad och ändå arresterade ni henne icke? Villnet. Dame! Det är lätt sagdt; men då banditerna hota att våldföra och skära brösten af flickorna, måste man bafva mycket mod för att afväpua dem. (Rörelse.) För resten har jag icke sett några vapen; jag lar endast hört omtalas sådant. Ordf. Hurudan var mairens karakter? Vittne, Jag hade föga beröring med horom, men man sade ait det var en bra karl. Jean Baptiste Coquelard, qvartermästare. Så fort jag erfarit att mamsell Marie dödat mairen och beann sig i kassernen, skindade jag dit för att bålla förhör och frågade henne dervid, hvarföre bon mördat mannen. Marie svarade, alt då det icke fanns någon mer karl, ville hon hämnas sin broder. Ordf. till den tilltalade. Ni bar sagt att det icke fanns några flera karlar; mes ni hade en bror i tjenst i Algier, ni hade farbröder och kusiner. Den anklegade. 1 byen fanns icke en enda af vårt parti; alla voro de mördade eller aflägsnade. Å Detta anförande förorsakade det sorgligaste intryck på juryn. Ett allmänt samtal började mellan de edsvurne. Ordf. till jaurymännen. Hvad behaga herrarne?