Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 2

sinnesstämning som hos honom sjelf: de ansågo cj skäl finnas för en duell, och likväl ville de icke afgifva de äskade förklaringarne. Fr. I ert skrifna vittnesmål har ni sagt, att dessa ombud syntes fallne för ett uppgörande i godo? Sv. Jag tror, att de önskade sädant; men de hade ej uppdrag dertill af hr Dujarier, som utan tvifvel sagt dem, att han icke ville gifva hr Beauvallon någon förklaring. Fr. Hvad tilldrog sig efter er sammankomst. Sv. Innan vi skildes, blef det fråga om vapnet. Jag föreslog värja; hr de Boigne sade oss, att det skulle vara pistol. Vi anmärkte, att som hr Beauvallon utgjorde den förolämpade, så borde han hafva vapenvalet. Vi redogjorde för denna sammankomst hos hr Beauvallon; han sade att han föredrog värja, emedan han då skulle begagna sin styrna oc, tt duellen ef Mot? ferks för Dujarier, då man deremot på pistol icke kunde förutse u.gången, Jag återkom till Arthur Bertrand och sade honom, 2!tt Beauvallon förpligtat sig på sin heder, att derest duen20 skedde på värja, hen icke skulle begagna sig af sin styrka för annat än att afväpna hr Dujarier. Äfven nämnde jag för honom min ovilja att tjena som sekundant vid en duell på pistol, hvars alla faror jeg kände. Fr. Det fins ej ett ord om allt dettai ert förra skriftligen antecknade vittnesmål? Sv. Då jag tillfrågades af instruktionsdomaren, gjorde jag ej annat än svarade på hans frågor. Dujariers sekundanter påminna sig icke, att ni derom talat med dem? Sv. Hr de Boigne var då icke närvarande, och kan ej påminna sig det; men hvad Arthur Bertrand beträffar, så är jag viss på, att hafva talat med honom derom. Fr. Har ni eler hr dEquevilley sagt, att Beauvallon antingen för detta eller för något annat skulle tvinga Dujarier att slåss?