Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 2

lösa och besvärliga skärjårdsvepnet, Lvilket ,dock, säga hvad man will, är det bkufvudsakliga som kan af vårt land i fullständigare skick underhållas, 0. S. V. Vi bafve icke refererat dessa båda opinionsyttringar för att nu argumentera i sjelfva saken för någondera af åsigterna. Icke heller vilje vi bestrida sjelfva grunden till hvad som blifvit yttradt, nemligen möjligheten, att den unge prinsen framdeles torde få mycket att säga i frågan om sjöförsvaret, i fall han egnar sig deråt. Det förefaller oss endast, såsom om både Najaden och Dagl. Allehanda tagit nog mycket för gifvet, att sådant måste blifva händelsen. Detta kan lämpligen påkalla ett ord i den speciella och visserligen ganska grannlaga frågan, på hvad punkt kongl. prinsar här i Sverge befinna sig, dels med afseende på tjensters innehafvande, dels med hänsigt till deras inflytande på de allmänna ärenderna. I det förra fallet gör grundlagen ingen annan skilnad emellan dem och andra konungens undersåter, än att de förre, enligt 45 Reg.., nicke få innehafva lifgeding eller civilt embetep, samt att fitlar af hertigdömen och furstendömen kunna dem tilläggas,. I den frågan, huruvida de inom den militära hierarkien kunna avancera till högre embeten, utan att genomgå de lägre gradernas tjenstgöring och med förbigående af de anciennetets-reglor, som eljest gälla inom armåen, säger grundlagen ingenting; men väl, att konungen äger befordra infödde svenske män till de embeten och tjenster, högre och lägre, i hvilka konungen utfärdar fullmakt, och att konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd. Detta stadgande gilfver en billig förhoppning, att de kongl. prinsarne icke, blott derföre att de tillböra det kongl. huset, d. v. s. blott för deras börds skull, skola komma att alltför hastigt beklädas med några chefsembeten, innan de verkligen tjenat åtminstone i någon af de lägre graderna, t. ex. kaptensgraden i samma ordning som andra officerare. Sjelfva det stora sjörikets, Englands konung, Wilhelm IV, tjenstgjorde, om vi ej misstage oss, medan han var prins, på detta sätt ganska längei den engelska flottan, hvarunder han betraktades alldeles lika med andra officerare i samma grader, och man kan hvarken se något hinder eller någon våda af, om detsamma blefve händelsen med prins Oscar, äfvensom med de öfriga af de unga prinsarne uti de corpser i hvilke de ingått, då de derigenom otvifvelaktigt skola förvärfva sig ökad sakkännedom, hvilken deremot icke erhilles om de, likasom på lek eller för syns skull, blott för ett år eller något mera komme att bära namret af hvarje grad, för ett utan verklig tjenstgöring derefter omedelbart avancera till en högre. Om det förra sker, så kommer det imedlertid icke så snart i fråga, att H. K. HH: prins Oscar skall kunna utöfva något större inflytande på organisationen af sjövapnet, hvilken deremot väl måste iföm en ganska korrt tidrymd härefter vara afgjordI detta sednare hänseende är dessutom grundlagen ganska bestämd. Den känner icke några andra auktoriteter af hvilka denna fråga kan eller får vara beroende, än å ena sidan af regeringen, d. v. s. konungen med dess råd såsom innehafvare af den organiserande och förvaltande makten, och å den andra af representationen, såsom den der beviljar medlen till försvarsverket, hvaraf sjelfva organisationen i sin ordning är till en viss grad betingad. Om man blott har detta väl i minnet, så behöfves icke vidare många ord, för att återföra sakerna på deras rätta ståndpunkt. Vi hafva tagit oss friheten erinra om dessa omständigheter, emedan vi anse det af icke så ringa vigt, att åtminstone pressen å sin sida icke underlåter något, som kan förekomma den förvillelsen, att af en artighet mot allmänt omtyckta personligheter, för hvilka man så lätt kan vara böjd, förbise konstitutionens bud och anda. — — rr — Vår goda Post och Inrikes har under de två sednare dagarna varit intagen af blandade känslor,. I förrgår, thorsdag, medan alla andra gingo och blåste i fingrarna för kylan, uppstämmer denna glada och varma själ en vacker idyll öfver huru ,gräset på marken frodas; trädens knoppar utvecklats, löfven på stickelbusken utslagit och syrenen blommar; — förmodligen bar den poetiske redaktöreu, vid pas serandet af Munkbron, fått se några till salu utbjudna syrenqvistar, komna ur drifhus. Igår åter, på sjelfva den första Maj, då alla andra sökte vara muntra, dagen till ära, var den gamle ensam illa till mods. Ingenting. tyckes vara honom rätt i lag, men synnerligen icke pressen och allmänna opinionen. Detta finner man. dels af en artikel som handlar om be