Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 2

dEquevilley sade mig då, att hr Beauvallon funnit sig sårad af den speltvist hvarom jag nämnt: ban tillade, att det förekommit bonom stötande, att hr Dujarier, mot bruket, hade lånat penningar af hr Callot för att betala honom. Jag biföll att gå tillhr Dujarier, med hvilken jag dessutom också hade otaldt å hr Roger de Beauvoirs vägnar. Då vi ankommo, sade hr 4 Equevilley honom att han fått i uppdrag att begära några förklaringar öfver tvisten vid måltiden. Hr Dujarier svarade, att han ingen förklaring hade att göra hr Beauvallon, Grandvallon, Duvallon, som han icke kände. Hr dEquevilley sade honom: hr de Beauvallon är redaktör för 1e Globe, likasom ni för la Presse. Hr Dujarier lofvade, att sända oss sina ombud. — Hvad Roger de Beauvoir vidkom, svarade oss hr Dujarier, att han väl viste hvad han sagt honom, och att han ingenting hade att förebrå sig i afseeng; på honom. Gen. advok. Ni fann det icke opassande, or fransatälla er som ombud från tvenne särskilda personer? Villnet. Jag har ej tänkt stort på det; och för öfrigt trodde jag mig snarare gå att begära lätt vunna förklaringar, än att föreslå tvenne dueller. Pres. Fortfar! Villnel. Vi gingo till hr Beauvallon för atiredögöra för ärendet; han syntes förolämpad, och talade då tillika om hr Dujariers vägran att göra besök hos fru Allart, efter Beauvallon gick dit. Söndagen väntade jag ett bref från Dujarier; jag erhöll först den summa som han Var mig skyldig; sedermera mot kl. ö lemnade man mig ett bref från hr Arthur Bertrand, deruti han underrättade mig, att han vore Dujariers ombud, och utsatte möte med mig hos hr de Boigne för dagen derpå vid middsgstiden. Jag svarade, att jag ej kunde komma förrän kl. 4. När vi voro samlade, tyckte jag mig hos hr Dujariers ombud upptäcka! samma