Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 2

örmäla sig med sin kusin, prinsessan Augusta uf Hessen; SMIDESFRÅGAN. Med anledning deraf,; att frågan om förändring i författningarne om stångjernssmidet och kolhandeln nu är under afgörande hos Regeringen, anse vi det vara af ett icke ringa intresse att allmänheten får kunskap om bergskollegii sednaste utlåtande af den 13 Maj 1844, hvari jemväl förekommer en granskning af föregående Ständers underdåniga förslag i ämnet, så mycket mera, som det är ganska nödvändigt att dessa frågor noga pröfvas innan den afgöres, då de äro af en ömtålig natur sarit på sjelfva sättet för reformens verkställande ankommer dess praktiska gagn vid genomförandet. Nämnde utlåtande lyder sålunda: Uti underdånig skrifvelse af den 2 Juni 1844 hafva rikets sednast församlade Ständer, dels framställt vissa allmänna åsigter samt derpå grundade underdåniga förslag angående förmenta bästa sättet och vilkoren för stångjernssmidets och jernförädlingens friare och mera fabriksmessiga bedrifvande, så väl inom som utom tackjsrnsbergslagerne, dels ock i sammanhang dermed yttrat sina tankar om angelägenheten af beviljad större frihet i kolhandeln, än som hittills gällande allmänna författningar samt derpå till någon del sig stödjande bruksprivilegier egentligen medgifva. Då nu likväl Eders Maj:t och rikets bergskollegium, som under den 30 Juni 1841, genom aflåten remiss, fått nådig befallning att öfver Rikets Ständers i dessa båda ämnen gemensamt gjorda framställningar underdånigt utlåtande afgifva, imedlertid gjort sig den föreställningen, att sedan kong. kungörelsen om stångjernssmidet af den 26 Oktober 4838 så nyligen blifvit utfärdad, frågan om kolhandelsrättigheternes närmare bestämmande, hvarom till följe af kongl. brefvet af den 46 November 4838, allmänna lokalundersökningar hade blifvit till verkställighet anbefallde, rätteligen Vore af beskaffenhet att böra föregå behandlingen af den derutaf, i viss mån beroende frågan om en större äfven till de så kallade tackjerns-bergslagarne utsträckt smidesfrihet samt allmän anläggningsrätt för nya bruk och verkstäder, utan egentligt afseende å den de äldre verken förut tillförsäkrade kolfångsten; så har ock, under denna antagna förutsättning, kollegium trott sig icke sakna skälig befogenhet att uppskjuta slutliga handläggningen af sjelfva smidesfrågan, intilldess att kollegium, efter de nådigst anbefallde vidlöftiga kolhandelsundersökningarnes fullbordande, först blifvit i tillfälle att angående kolhandeln inom och utom bergslag dess underdåniga yttrande aflemna. Och sedan numera kollegii serskilta, jemväl på 1838 års kongl. bref grundade åliggande i nyssberörde hänseende under den 30 sistlidne December blifvit fullgjordt på sådant sätt, att väl en större frihet i kolhandeln, än den som förut ägt rum, i underdånighet är vorden tillstyrkt, utan åsidosättande derföre af sådane, genom författningarne och bestämda privilegiers tillförsäkrade kolfångsträttigheter, som antingen äro på äldre lag:igen bestående öfverenskommelser beroende, eller ifrån den här i landet urgamla, på ett numera ofrivilligt bolagsmannaskap sig grundande bergslagsinrätllningen hemta sin upprinnelse; så får kollegium nu, efter det att jemväl någon tids erfarenhet kunnat inhemtas om verkningarne af den hastiga utvidgning stångjernssmidet, serdeles inom bergslagarne, i följd af 4838 ärs kongl. kungörelse erhållit, till underdånig åtlydnad af den nådiga remissen härmed afgilva serskildt underdånigt utlåtande öfver de förslag till stadganden, som i den åberopade skrifvelsen blifvit af. Rikets Ständer i underdånighet framställde till stöd för beviljandet af en allmännare smidesanläggningsfrihet, bvilken nu velat, tvärtemot hvad hittills utkomne författningar innehålla, jemväl införas och uppmuntras företrädesvis vid de bergslagshyltor, hvarest största tackjernstillverkningen hittills bedrifvits, ehuru för öfrigt i bergslagerne hvarken fri tillverkningsrätt vid redan varande smidesverkstäder, eller eljest anläggning af sådane ansetts böra medgitvas förr, än efter 5 eller 40 år, och då ej med annat vilkor, än att ägarne till den med smidet förenade hyttan afsade sig förut ägande bergslsgsförmåner, bestående i fribet från ordinarie rotering samt vissa andra landslagen åliggande hemmansonera. Uti den ifrågavarande underdåniga skrifvelsen hafva föröfrigt Rikets Ständer, efter gjord framställning af vissa allmänna åsigter, uti hithörande ämnen, hvarigenom de trott sig kunna ådagalägga, att, sedan under sednare tiden och serdeles åren 1835 —18538, genom vidtagna serskilta åtgärder, öfvergången till en mera allmän smidesfrihet blifvit af Kongl. Maj:t förberedd, utan att deraf några menliga följder då ännu skulle hafva uppstätt, en ytterligare utsträckt frihet till utvidgning af gamla och anläggning af nya smiden voro just den väg, genom fortgåendet hvarå svenska jernhandteringen förmentes kunna uppnå den höjd af utveckling som är möjlig, och hvartill den måste uppbringas, om den fortfarande skulle kunna bestå i bredd med andra länders mäktiga fabriksintresse, på dessa med flera skäl, samt deribland jemväl de hittills hålina skogsundersökningarnes mindre tillförlitlighet, yttrat sig vara af den underdåniga tanka, att numera full frihet borde förunnas åt jerntillverkarne inom fäderneslandet att bedrifva sin näring så, som de med sin fördel finna mest förenligt och med undanrödjande fördenskull, som det beter, af alla hittills tryckande band. Men dålikväl nu sådan frihet, på en gång medgifven, utan ytterligare förberedelse, skulle åstadkomma ena måhända alltför häftig brytning i nuvarande förhålALE dr mmm mm asEsm——SrEEE URL REA