Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 2

par pistoler. Men som jag ej fann någon hemma,l begalf jag mig till hr ÅA. Dumas och sade, att om hr Dujarier slogs, så vore han förlorad. Fr. Hvarföre? Sv. Emedan jag hört sägas, att hr Beauvallon hade en ytterst bestämd karakter, och att han var stark både på pistol och värja, såsom alla kreoler. Fr. Huru vet ni det? Sv. Emedan jag, såsom artist, ofta var i jurnalisternes sällskap, och jag af dem hört hvad jag säger. — Hvad Dujarier beträffar, så kunde han deremot icke skjuta, ty han sade ofta till mig, som skjuter något litet: hvartill tjenar det, att ett fruntimmer är skytt? Jag, för min del, kan icke skjutan. — Man har också sagt mig, att hr Beauvallon yttrat, det han icke tålte hr Dujariers ansigte. Presid. (till Beauvallon). Det tyckes verkligen, som ni måste vara utmärkt stark på pistol, ty i en af edra artiklar berättar ni om ett märkvärdigt skott, ni gjort på Cuba? Beauv. Jag skattar mig lycklig, att få förklara mig öfver denna sak i nätvaro af hr ÅA. Dumas, hvilken sjelf skrifvit om rese-intryck. Hr Dumas vet ganska väl, att man söker roa sina läsare, och ej alltid berättar sanning. (Moan skrattar.) Jag har verkligen skrifvit, att en gång, då en tjuf öfverföll mig, ville jag förskräcka honom, och sköt i hans åsyn en fågel i Lygten. Men denna händelse har ej ce rum mer än i min hjerno. Igon Duval. Efter man i detta ämne antager hr A. Dumas som auktoritet, skulle jag önska fråga honom, huruvida den omständigheten, att under åtskilliga timmars tid hafva varit i besittning af ett par pistoler, är af någon vigt i skjutkonsten? 4. Dumas. Ja. En skicklig skytt ser genast då han laddar, om vapnet är godt eller dåligt: om låset går lätt eller trögt. Efter dem, Lola-Montes hör man flera vittnen,