Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 2

yttra mig i samma ton, vanställde också hr Dujariers namn, i det jag kallade honom Lejurier. Men som jag snart blygdes öfver en sak af så dålig smak — ty jag kände ganska väl hr Dujarier, som jag hade haft äran att se många gånger — sade jag hr de Boigne, att det skulle vara vida enklare och bättre, att kalla de begge herrarne vid sina rätta namn: Dujarier och Beauvallon. — Såsom Beauvallon utgjorde . den förolämpade, ansåg jag, att han egde rätt till vapenvalet, och det var mellan Beauvallon och mig öfverenskommet, att föreslå värja; och det just derföre, att Beauvallon var ganska stark på detta vapen. Hr Beauvallon hade förbundit sig på sitt hedersord, att, i händelse af duell, spara Dujariers lif. Han hade gifvit detta hedersord, såväl för sin egen skull, såsom litteratör, .som för vår skull, emedan sekundanter icke spela samma röle i en dueil på värja som i en på pistol. Man vet icke hvart en pistolkula går: deremot kunna sekundanter. som känna sin pligt och veta alt uppfylla den, uträtta mycket i en duell på värja. Den, som är der med sin käpp, kan afvärja ett för rakt måttadt stygn, och sålunda ofta afböja en olycka, som blir omöjlig att hindra i en duell på pistol. Men då hr Dujarier och hans ombud nekade all förklaring, sade oss hr Beauvallon, att han skulle slåss när och huru man ville. Fr. Innan ni går öfver till någon annan delaf duellen, säg oss, hvilka de förolämpningar YOro, som ni i Beauvallons namn äskade förklaring öfver? Sv. Jag talade om spelet, och de uttryck, hr Dujarier fällt dervid. Fr. Nämn för oss den framställning ni gjorde för hr Dujaricrs ombud. Sv. Om ni tilläte, att jag finge läsa upp min redogörelse . . . Pres. Det kan icke ske. Omtala hvad ni sade vid det tillfället. (Forts, följer.)