Aftonbladet – 29 april 1846, sida 2

dan att undanspränga den öfversta tunna granitskorpan. Ännu en annan omständighet påkallar allmänhetens uppmärksamhet åt apothekareyrkets förbållanden; den omständigheten nemligen, att de flesta ynglingar, som egnas åt detta yrke, äro söner af personer, hvilka ej tillhöra detsamma. De flesta af dessa fäder — man kan till och med säga: alla — hafva hittills varit fullkomligt okunniga om det öde, hvaråt de egnat sina söner, då de insatt dem uti denna corps; men ju mera yrkena blifva öfverhopade med subjekter, som der söka sin bergning, ju trängre det blifver för de uppåt sträfvande att finna platser för sin verksamhet, ju knappare utkomsten i allmänhet, ju ymnigare bekymren, desto mindre stå föräldrar och målsmän till svars med, att handlöst och obetänksamt inkasta sina söner eller myndlingar på banor, som lättare kunna skapa deras timliga och eviga fördömelse, än deras timliga väl. Må man derföre göra sig noga underrättad om apothekareyrkets närvarande ställning och framtida utsigter, innan man dit införer någon ny medlem! — må man sedermera följa sitt samvetes röst! Ännu en gång kan apothekareyrket blifva ett drägligt godt yrke, men nu är det — alldeles icke sådant. Farmaceul.