Aftonbladet – 29 april 1846, sida 2

!OorSlag ar inlemnadt, DUIVIL gallande, och nvad ledamotskap af en apotbekare i sundhetskollegium vidkommer, är redan kändt såsom stadgadt, att uti kommitteer, som under kollegium lyda, till handläggning af farmaceutiska angelägenheter, apothekare äfven såsom ledamöter tillkallas 21), Slutligen får jag vördsamt anhålla, att denna min enskåda mening måtte få åtfölja det underdåniga betänkandet till Kongl. Maj:t. Och skulle, enär hvad sålunda blifvit anfördt icke ändrade pluralitetens beslut, som nu godkändes och justerades, hr generaldirektören Ekströmers och hr medicinalrådet af Pontins nu afgilne yttranden, medelst protokollsutdrag, det underdåniga utlåtandet till Kongl. Maj:t åtfölja. Stockholm ut supra. In fidem C. J. Brodin. Att förestående 3:ne afskrifter äro lika lydande med de i Kongl. ecklesiastikdepartementet befintliga originalhandlingar, betygar ex officio F. A. Westerling. Det nu sagda torde vara tillräckligt för att gifva läsaren ett någorlunda tydligt begrepp om ställningar och förhållanden här vid lag, och en ännu vissare öfvertygelse, det saken förtjenar att närmare studeras. Apothekareyrket bar, mer än man anar eller kanske vill erkänna, det närmaste inflytande på våra alldagliga förhållanden, ja! till och med på hela vårt timliga väl eller ve, såsom man kan se ej blott af hr generaldirektör Ekströmers anförande, utan ock af hr Nyblei flera gånger åberopade skrifter och många andra förtjenstfulla, till hvilka läsaren efter hand finner anvisning, om han bara börjar med de närmaste 22). Apothekarekonst har ieke allenast till uppgift att anskaffa läkemedel, utan tidsförhållanderna hafva derjemtel gjort den till en af de vigtigaste medlen för näringsflitens och näringskunnighetens befordran. Den har således för ändamål, icke blott att! skaffa sjuklingen belsa, utan tillika att skaffa arbetaren välstånd. Den är således icke blott lika gagnelig som läkarekonsten, utan den är något vida mera gagnelig!; och i vårt utfattiga,! nästan på all nyttig industri blottade land kan! man ieke nog ångra, att så länge hafva förbi-! sett, hvilka rika skatter äro att hemma ur farmaciens sköte, bara man gör sig den ringa mö22) Man jemföre härmed hr generaldirektören Ek-l strömers yttrande, de sista med särskild stil utmärkta raderna. 21) Är icke detta ett bevis och ett medgifvande, att apothekareyrket behöfver representeras af män, som höra till detsamma? År icke detta en tydlig och klar vederläggning på hvad kollegiisamfälda yttrande innehåller härom: Kollegium vågar tro, att vården om apothekareyrkets lagliga(1?) intressen icke mera tarfvar ombud i ett nm cm de ks LJ mA KL bran ret MR kr j 4 statens embetsverk, än alla andra industriyrkens, emedan dem alla står lika öppet att inför thronen frambära sina angelägenheter till nådig pröfning. Ännu en gång: det synes ej kunna nog ofta upprepas, att apothekareyrket icke är något industriyrke (ty det är i den fullkomligaste saknad af industriens lifsprincip: frihet) — det är ett olyckligt missförstånd, som för farmacien haft de skadligaste följder, att den någonsin blifvit så betraktad. För den, som vill göra sig någon möda att ingå uti detta yrkes väsende, blifver det snart ingen hemlighet mer, att det är och förr eller sednare måste erkännas för ett embete i staten, att apothekaren är och förr eller sednare måste erkännas för en verklig embetsman. Hr generaldirektören Ekströmers anförande och hr Nyblei skrifter innehålla ovederläggliga bevis derpå. År det då obilligt, att apothekaren får inträde uti ett statens embetsverk? eller af hvilka män utgöras t. ex. värt krigskollegium, vårt nuvarande sundhetskollegium 0. s. v.? Hvarföre skall då den ena embetsmannacorpsen representeras mer än den andra? Hvilket skall vara bättre: att ingen corps har egna representanter, utan statsförvaltningen öfverlemnas åt idel okunniga personer, eller att alla representeras? Att endast några vissa skola vara privilegierade att tala så mycket de vilja för sin egen sak och så litet de vilja för andras — det öfverensstämmer sannerligen icke hvarken med rättsgrunder eller billighet. Afven om det vore rätt, att apothekareyrket är ett vindustriyrke, hvartill gagnar farmaceuterne den blotta rättigheten att inför thronen frambära sina angelägenheter till nådig pröfning, när det, såsom man af dessa handlingar finner, lyckats det mellan dem och thronen satta, af bara läkare bestående, sundhetskollegium — eller rättare sagdt blott 4 ledamöter deraf, d.v.s. 2 rösters pluralitet — att så länge motverka ) hela corpsens så bestämdt uttalade åsigter och önskningar? I omvänd ordning: kan eller vill man beräkna hvilken utomordentlig lyftning detta intet kostande medgifvande skulle verka uti alla corpsens ledamöters både tankar, ord och gerningar? — Med hvilken utomordentlig kraft detta slutliga erkännande, efter seklersgammalt missI kännande, skulle sporra dem att vakna ur sin nuvarande misströstan och likgiltighet? Man vill ju bjelpa farmacin, bara det kan ske för godt pris? — — Se! denna bjelp kostar endast bläcket och pennslitningen till ett halftjog vanliga bokstäfver!! 22) Hvad hr Nybloi skrifter. beträffar, så kan man deremot visserligen med skäl anmärka, att den förra röjer väl mycken bitterhet och den sednare väl mycken utopie; det är också kändt, att det motsatta pertiet begagnat dessa fel för att nedsätta samma skrifters verkligen stora värde ti och förlama det mäktiga inflytande, desamma fr) ovilkorligen måste komma att förr eller sednare utöfva; men det torde icke vara möjligt för en