Aftonbladet – 29 april 1846, sida 2

legii-räntan. Skulle nu af hvad skäl som helst: inträffa, att de s. k. privilegiernas värde i handel under någon tid betydligare uppjagades, så att bestående medicinaltaxa icke lemnade full tillgång till betäckande af räntan å köpeskillingen, så måste köparen antingen gå miste om den för hans utkomst erforderliga behållning af rörelsen, eller ock möjligtvis på sidan om både pharmacopoeoch medicinal-taxa, söka att hålla sig skadeslös, och det i trots af alla kontroller; ty i detaljerna (och dessa äro här vigtigast) miste alltid apothekareyrkets behöriga utöfning, mera än något annat, öfverlemnas åt den utöfvandes rättskänsla2, kunskap och nog-c grannhet, hvarföre det äfven ur moralisk synpunkt vore önskvärdt, att privilegiihandeln kunde upphöra. Så länge denna handel ohejdadt fortgår, kan dessutom apothekarens ställning ilg allmänhet af inga författningar väsendtligt för-g 5 bättras. Hvarje höjning af taxan verkar nemligen, såsom det i det tryckta förslaget, pag. 16 anföres, omedelbart stegring i priset ålk privilegiernan, och äfven den mest liberala taxa blir på detta sätt inom kort tid för låg, förr betäckande af den dryga privilegii-räntan, hvaraf! 1 åter följer obelåtenhet och anspråk på yterligare förhöjning. Apotbeksinnebafvarne hafva nul; börjat inse detta förhållande och i motsats moth hvad de år 1836 yttrade, sjelfve tagit iniliati-!s vet till privilegii-köpens afskaffande. Om denla utväg de föreslagit icke kan i underdånighetr tillstyrkas, så är dock sjelfva målet, dit de syf-!S tat, enligt min tanka, icke desto mindre väl värdt att eftersträfva, och det torde ock utand svårighet kunna upphinnas. Att staten der-b före svårligen kan icgå på någon, vare sig di-iF rekt eller indirekt, uppoffring, är väl gifvet; men apotheksinnehafvarne torde dertill finnas desto mera beredvillige, som deras eget ombud,l? bland motiverna till nu ifrågavarande förslag, yttrat till sina medbröder i yrket: men ponera: nu, att Rikets Ständer, under en ofta yttradz nifver för näringsfribeten, förklara det farma-! ceutiska yrket fri:t, hvad ville vi då göra, el-!! ler huru kunde vi hindra verkställigheten af! beslutet? Låtom oss betänka denna sak och behandla den värdigt och allvarligt! Om så-t ledes apothekarne, för tillvägabringande af enl: successiv nedsättning i och slutligt upphörande afl privilegiivärdena, under vissa billiga vilkor för! yrkets betryggande i öfrigt, funnos benägne att!! underkasta sig vissa uppoffringar, t. ex. alt, se-1 dan samtlige apotheksprivilegiernas olika vär-l den blifvit, efter behörig undersökning, be-l: slämda, en viss procent derå årligen finge af-) skrifvas och vid skeende försäljning beräknas till minskning i privilegii-köpesumman, så kunde, utan våldsam rubbning i bestående förhål-l: landen, inom viss tid amortering af privile-! gierna lika säkert vinnas, som efter den nu af 1! herrar apothekare framställda plan. En så-l! dan åtgärd kan dock, enligt min tanka, aldrig! S r betraktas såsom en helt och hållet enskild an-s gelägenhet apothekarne emellan, utan måste ovilkorligen underställas Kongl. Maj:ts nådiga !pröfning och sanktion. Då imedlertid Kongl. kollegium uttalat den grundsats, att upphörandet af bandeln med privilegierna ej vore med yrkets fördel förenligt, vågar jag, som i denna l del är af skiljaktig tanka, icke begära, att det förslag 17), jag i ofvananförde rigtning till ko!legium afgifvit, må blifva föremål för en sådan nådig pröfning !2), utan inskränker mig blott till den önskan, att detta mitt anförande måtte få åtfölja Kongl. kollegii underd. utlåtande i ämnet. 19), Hr mediceinalrådet m. m. af Pontin anförde äfvenledes med egna ord följande: Oaktadt undertecknad till alla delar instämmer i hufvudsaken med kollegii beslut, att icke tillstyrka apothekarnes underdåniga framställning om privilegiiköpens afskaffande på de grunder och med de vilkor, nu blifvit begärde, hvilken åsigt jag dessutom i mina betänkanden af d. 26 Juni och 7 Augusti sistl. år uttalat, anser jag dock mig icke kunna frånträda den mening, som jag redan i 4835 års kommitte yttrat; nemligen att en befrielse från lösen för en rättighet till apotheks innehajvande skulle vara nyttig både för egarne deraf och för dem, som söka komma i åtnjutande af denna rättighet. Enär derföre ett apotheks värde vore bestämdt, hvilket på vederbörligt sätt skulle 17) Ins. känner ej detta förslag närmare än denna skrift angifver, men instämmer fullkomligt deruti för så vidt det är honom bekant, och vill efter sitt begrepp komplettera det på följande sätt: Hvarje apotheksprivilegium värderas och beräknas för hvarje år falla en viss procent i värde. Till detta värde får privilegiet, så länge det ännu har något värde qvar, både säljas och i likhet med fast egendom intecknas; men köparens examensbetyg skola bestämma storleken af det apothek, som han är berättigad att köpa (eller arrendera) och rigtig kontroll skall hållas öfver denna föreskrifts ejterlefnad. Till förekommande af tysta förbenåll vid köpet, berättigas enhvar farmaceut, som eger erforderliga kunskapsmåitt, antingen han förut eger eller icke eger apothek, att börda det sålda apotheket mot skyldighet att kontant betala varulager och inventarier efter mätismanna ordom samt likaledes kontant betala !V,, af privilegiets värde (och Yo af husets värde, i fall detta skall medfölja), lemna inteckningar i privilegiet (och huset) för resten och betala !,, hvarje år. 18) Hvarföre icke? Att framåtskridandets vänner