Aftonbladet – 27 april 1846, sida 2

min tanka skulle således duellen hafva börjat inyo; och det var bättre att sluta genast. Efter detta förhör, som varade öfver två timmar, sätter sig hr de Beauvallon. Han synes trött, och utgjuter tårar. Man skrider till vittnens afhörande. Herr Louis Millot, sous-chef i financedepartementet: Mitt vittnesmål angår blott en enda punkt, den, att göra troligt, det br Dujarier på sätt och vis mot sin vilja gick till middagen, dit han var bjuden af dem:lle Lievenne. I sjelfva verket inträdde han på Freres Provengaux med en nedstämd uppsyn, sägande: njag vet ej, om jag bör infinna mig vid denna diner? och, vändande sig till hr Veron, yttrade han: pVåron, följ med mig; detta skall göra mig beslutammare!, Hr Veron nekade; hr Dujarier gick då ensam. Jag såg bonom vid hans återkomst, och han sade till mig: jag har förlorat 30 luidorer, och kommer hem med två dueller på halsen.) Jag svarade honom: kära Dujarier, det är mindre att frukta. Jag vill hellre se er med två dueller än med en. Fr. Berättade er Dujarier hvad som tilldragit sig vid denna diner? Sv. Han .sade mig, att man pratat om en fewilleton, som hrRoger de Beauvoir förebrått honom att -ej låta inkomma i la Presses feuilletonsafde!ning; samt att han svarat honom: Min sann, kära Roger de Beauvoir! jag a köpman, och jag gifver åt mina köpare det bästa jag kan; jag tillstår, att jag hellre ser