Aftonbladet – 23 april 1846, sida 3

lagdt på ett sätt, som hedrar förf:s både hjerta och skriftställaretalang. Det hemska, balft vilda, halft vansinniga, som är inlagdt i Reginas själ, synes oss såsom en sann komplex af de många stridiga känslor, som sönderslita detta af naturen starka och trotsiga sinne. Då hämdens ande, i förening med medvetandet af brott och ånger öfver detsamma gnager själen; då fattigdom och förakt qväfva en stolt natur; då moderskänslan måste djupt begrafvas med alla dess heligaste fordringar, synes oss knappast såsom produkt af dessa gemensamma faktorer kunna uppstå en annan karakter, än den förf. här skänkt oss. Hon har således, i vår tanka, hvarken tagit miste om natursanningen af den bild, som föresväfvat henne eller om medlen att gestalta denna sin inre åskådning. Ungefär detsamma kunna vi yttra om de flesta personager, som i stycket förekomma. Af dem alla synes oss Steinhard mest osannolik, fast i utförandet af densamma förefinnes mer än en bild af lifvet, sådant vi hafva det omkring oss på alla sider. Att förf. her sina fel, vilja vi visst ej neka. Men vi skulle vilja tro att dessa, till större delen formella, ej uppgå mot de förtjenster, hvilka vi ej kunna frånkänna den för oss alldeles obekanta förf. Det är för att göra henne (vi tro på goda grunder att det är ett fruntimmer) rättvisa för de sednare, vi, utan att förbise de förre, hafva nedskrifvit dessa rader. —0—