Aftonbladet – 23 april 1846, sida 2

TS OT gg ÖP ER SSV RR OO ee ler socken, åt främmande kommuners invånare. ll Stadsmyndigheterna och kommunalstyrelserna!l hafva dock sedermera så missbrukat denna makt, !l att sedligheten förfallit exempellöst; och för att!t sätta en gräns för ofoget fann sig regeringen i! föranlåten år 4823 att hos ständerna föreslå enlt hel serie af lagstadganden, angående bosättnings-!s och inflyttningsrätt samt näringsfrihet. Menlt nu arbetade städernas och köpingarnes ombudls af alla krafter för att hindra lagförslagens an-!f tagande. Detta ägde dock rum; men medla amendementer, som alldeles icke motsvaradels regeringens afsigter med förslagen; och följden!e blef ett fortsatt missbruk af den myndighet,li som stadsoch köpingsstyrelserna lyckades bs-d hålla. Det oaktadt trädde städernas och kö-ls pingarnes ombud upp vid följande riksmöten,l? och skildrade de få antagna förslagen, såsom !l högst samhällsförderfliga. Vid 1834 års riks-J2 möte stadfästades likväl de föreslagna lagarnels om inflyttning och bosättning; men deremotli lyckades det för stadsoch köpingsombuden att!r få förslaget om näringsfriheten så förändrad, att! konungen vägrade sin sanktion. Och sålundat — yttrar häröfver ett Bäjerskt regeringsråd 2 (Rivet, i en afhandling öfver De oäkta barnens 1 antal i Bäjern) har denna inskränkning il! menskliga rättigheter haft till följd att menniskor, som skulle blifvit flitiga, ordentliga och redligall familjfåder, om dem tillåtits att inflytta ochlc bosätta sig, nu i stället bilda en skara närings-! lösa proletärer, som oupphörligt besvära polismyndigheterna och snart göra kommuner-l! nas fattigtaxor outhärdligav. Rhenbäjern der-l1 emot, der arbetsfrihet och bosättning icke möta l några hinder, visar ett helt annat förhållande. Medan fattigtaxan i samtliga orter af Altbäjern j uppgick till 40, 15, 48 kreutzer för hvar skatt-! gulden (60 kreutzer) eller 46, 235 till 30 proc. mot kronoutskylderna, och i de öfriga åtmin-ls stone till 9!, kreutzer (45 proc.) steg den i Rhenbäjern ej till mer än 21, kreutzer (4 pro-S cent). En invånare i sistnämnde provins er-l! lägger blott 34 proc. i fattigskatt, i jemförelse ! mot en invånare i det gamla Bäjerns 7 pro-4 vinser, i medeltal räknadt. Förhållandet mel-l:? lan ägta och oägta barn svarar deremot. I Altbäjern födes ett oägta barn mot 4538 ägta, ill Rhenbäjern ett oägta blott emot 274 ägta. ! Altböjern visar följderna af päringsoch bo!! sättningstvånget, likasom Rhenbäjern ådagalägger följderna af näringsoch bosättningsfriheten. Preussen har under flera årtionden varit en verklig guldzrufva för skråandans och prohibitifsystemets sakförare i Sverige; månne l, det är så ännu?... Nej; de oupphörliga puff-l. ningarne om preussiska styrelsens statsmanna-l: vishet i näringslagstiltning, hvar gång en fråga uppstått om näringstvångets lossande hos oss, t hafva tvärtystnat för omkring ett halft år se-l: dan, nästan likaså bastigt, som den larmande l! dunstmassan från ett ångfartyg, när ventilen slås igen och den stationära skutan åter uppenbarar sig i framskridande. Orsakerna till både larm och tystnad äro särdeles karakteristiska för vårakonservative, men derjemte högst lärorika i afseende på frågan om näringsfrihet och näringstvång i allmänhet. Det torde vara kändt att fullkomlig näringsfrihet infördes i Preussen vid monarkiens reorganisation efter dess stora betryck under Napoleons tid; hvar och en berättigades då att, mot utlösandet af ett patent, idka hvad slags hafidtverk, handel eller annan rörelse, som helst, efter eget val, utan behof af läroår eller rof. Förändringen skedde med ett slag och brådstörtadt, utan minsta skonsamhet för skråoch handels-monopolier; men privilegii-intresset vågade ej heller då att protestera deremot, emedan statens förstörda finanser funno i lösen för närings-patenterna en rik hjelpkälla, hvilken för ögonblicket omöjligen. kunde umbäras. Patenter uttogos också i mängd; och huru de begagnades, icke blott till statsfinansernas utan äfven till näringsflitens förkofran, röjer sig bäst af dets factum, att preussarne, ifrån att vara ett nästan helt och hållet åkerbrukande folk, nu mer, inom den relatift korta tiden af trettio år och med skäl, se sitt fädernesland uppflyttadt till den tredje i ordningen bland Europas industriella stater. Skråandan var icke qväfd likväl i Preussen, ehuru den återhölls, i början genom befrielsekrigets patriotism och sedermera af den gamle konungens absolutism, hvilken fann i den nya industriella utvecklingen en motsvarande för-, J j kofran för sin skattkammare; näringsfrileten förblef ostörd i Preussen, så länge han lefde. Den nuvarande konungens förkärlek för medeltiden och dess inrättningar, bland hvilka det tyska skråväsendet intager ett så utmärkt rum, öppnade likväl åt det åsidosatta monopol-interesset nya utsigter, och det vann lätt en och annan skriftställare på sin sida, hvilka, likt den nyss af vårt officiella blad presenterade herr, Buhl, förklarade att i näringsiriheten lågo roten. och upphofvet till allt ondt samt ifrigt yrkade) på skråprivilegiernas återställelse. Det är genljudet af dessa tyska fraser, som återskallat på våra svenska riksdagar och i våra näringsoch tull-lagstiftningskommitteer. Då den nuvarande preussiske monarkens medeltidsbegär var allmänneligen kändt, och äfven i den här ifrågavarande rigtningen uppenbarade sig, genom de undersökningar, han lät anställa öfver verkan af