TEL) VLER STAR AIUNCD UCL UTCTID LIVE HUITISVILR II att den kunskapsrike, patriotiske grefve Ehrensvär icke påräknade linieflottan äfven till stöd för ar .måens flotta? Hans son, hvars snille och förtjens icke eftergaf fadrens, fick 4789 den 24 Augusti såsom chef för armtens flotta vid Svensksund, er fara hvad det är att sakna stöd af egen linieflotte Det är sagdt, att sedan Sverige fåtlt armeen flotta, hafva dess kuster aldrig blifvit härjade .. Men — märk — det oaktadt finns armeens flotta — vicke mer... Och den organisation af sjöförsvars personalen, som blifvit satt i stället, passar allde Mes icke för en skärgårdsflotta, såvida den ska kunna motsvara alla dess ändamål eller vara s nyttig som med en god organisation är möjligt. Här äro ju rent uttalade förhållanden, som bör betraktas. Vid pass 50 år efter armåens flottas or ganisation, eller 1809, inkräktades Westerbotten a Tyska trupper, hvilket besök kostade landet rät ansenligt. Detta är nog qver i flera samtida minne och historien, allmänna, sjökrigs, äfvenson amiral Kreugers bok, vittnar derom. Gottland inkräktning året förut, utvisande hvad Rysslanc önskade äga, äfven innan det hunnit fullt försäkre sig om Finland. lärer insändaren icke anse såsom en uppmärksambet värd händelse. Om så är — t okunnig kan han derom icke vara — så är det ille nog, att det ännu finnes någon svensk man, så obe. kant med sitt land samt dess fordna och nuvarande förhållande, att värdet af Gottlands ägande kan vars misskändt. Det gafs likväl en tid då denna ö utgjorde ett plågoris för Svea land. Och så länge Gottland var tillhörigt sig sjelf, eller berodde af annan makt än Sverige, intog det alltid en vigtig rol uti kriget mot oss. Vi äflas och tvista nu om sättet att skydda oss mot yttre våld, men tänka icke på denna punkts lemnande, hvilken, om den förloras ännu en gång, blefve borta, och hvad lärer oss historien att vi då derifrån äga att befara? Men — mä:k — armåens flotta är borta. . Jag beder insändaren tillåta mig att härom ingå uti en vidräkning, och hvarefter något af denna flotta torde vara qvar. Men dervid måste man särskildt betrakta materielen och särskildt personalen. Materielen. De der hundradetals kanonslangor, däckade och öppna, samt kanopnjollar, mörsarefartyg, kok-, sjuk-, proviantoch chefsfartyg, hvilka, väl vårdade på land, uti skjul eller under kapeller, finnas på alla tre stationerna för flottan, äro de väl borta eller annorlunda beskaffade, än de kunskapsfullaste af f. d. armeens flottas män, hvilka om: deras värd och förändring haft fria bänder att ordna enligt tidens kraf, ansett godt? Materielen — armeens flottas — är således qvar, derom måtte väl icke tankarna vara delade. Men personalen, befälets, eller rättare officerarne, ty amiralerna tillhörde alltid båda flottorna, hvad har väl händt, som kunnat föranleda den sorgliga antydningen att armåens flotta är borta? Månne det kan härleda sig från anspråken på skiljaktiga kunskaper? Men då, såsom kändt är, samma theoretiska kurs varit gällande vid krigsakedemien för kadetter, ehvad de valde armeens flotta eller örlogsflottan, och oflicersexamen vid stationerna varit alldeles lika, så torde man uti det theoretiska af officersbildningen icke hafva skäl att säga något vara borta. Ån wi praktiska kunskapen, bar väl någon genomgripande förändring timat deruti? Då man vet, att uti alla tider ännu aldrig någon fregatt eller korvett gätt åt Medelbafvet, utan att minst V,;:del af officerare från armeens flotta blifvit anställda derå, och att till och med en nu varande vice amiral, såsom major, haft befäl å en fregatt åt Medelhafvet, så vill det deraf synas, icke allenast att konungarne i alla tider insett att skärgårdsvapnets befäl böra vara örlogsmän, för att lära känna hvad som är att befara från hafvet, utan ock, att äfven armeens flotas män — åtminstone dem man ansett kunna blifva något af — der de ej sjelfva hållit sig undan, fått seglav å stora, beqväma skepp och mellanåt njuta af söderns herrligheter,. Uti den organisation, som blifvit satt i stället (för armeens flottas) är således för officerare i theoretiskt och praktiskt hänseende ingen förändring skedd — ej heller uti f. d. örlogsflottans officerares skyldighet aw tjenstgöra på armeens flotta, då de dertill kom.menderades; hvarvid de ock visat, både i krig och fred, att de varit sådan tjenst fullvuxna. Hvad kan det väl då vara som föranledt insändarens bestämda förklaring, att den nuvarande organisationen passar alldeles icke för en skärgårdsflotta, såvida etc? Gissningsförmågan — åtminstone min — är uttömd, allmänheten må döma. Det är den man vill leda. Det betydetsefulla namnet: armeens flotta är icke mer Detta är sannt, till Sveriges stora saknad. Vi hafva, tyvärr, icke mera några skärgårdar på andra sidan hafvet att bevaka. Vi hafva, tyvärr, icke en riksgräns, hvars armees ena flygel stöter till en skärgård. De äro förbi dessa tider, då vi behöfde ett vapen, som var beroende af armåens rörelser och således väl förtjente att låna första hälften af sitt namn, af sin principal. armeen,l. för hvilken vapnet var af stort gagn. Men riksgränsen är nu hafyet. Armeen är till skärgårdsvapnet uti ett ingalunda likartadt förhållande med fordom; och — märk — armåeens flotta är icke mer. Örlogsflottan icke heller; men: Sveriges — Kongl. Maj:ts — flotta skall, med Försynens bistånd, vara armten och beväringen behjelplig att skydda fäderneslandet, om nationen fattar förtroende derför. Ofvanstående artikel var insänd, med begäran om dess offentliggörande, före den i måndagsbladet befintliga artiken af olika syftning, men -har blifvit I uppehållen deraf, att några ställen i manuskriptet voro mindre läsliga, och detta således måste öfver-: ses. Ehuru det synes oss, att denna artikel ingaJunda kan omintetgöra verkan af de flere vigtiga sakuppgifter, som lemnades af förf. till måndagsartikeln, ha vi likväl trott oss ej böra förvägra rum äfven för denna, hvarigenom läsaren är så mycket! mer i tillfälle att jemföra hvad som yttras på begge sidorna i ett för hvarj2 fosterlandsvän så vigtigt ämne. (Insändt.) Årsberättelse om Stockholms stads Bores gareskola. me mes EL or l 2 JA has AAA Amalala en an stiftalsa