Aftonbladet – 18 april 1846, sida 3

upp. Jag var nere i grufvan omkring 4 tim mar; då gick jag sjelf-åstad och satte mig pi stenarne, som voro i tunnan, och kom upp det luktade mycket illa i grufvan och likasi uppe på marken, der de brände den grönaktig: stenen. Husen i staden voro svarta af röken som kom från grufvan. Jag gick nu från sta: den och kom till en by, der det bodde många bönder. I denna by gick Jag in i ett hus, der det hängde en skylt utanför. Två hästar och en vagn voro målade på skylten. Der bodde en rik bonde; det var mycket fint och rent inne i rummet. Jag satte mig på en stol vid dörren. Mannen kom stråx och gaf mig bröd, smör och ett glas bränvin; jag tog det, men bränvin smakar illa; jag ville ej supa det. Jag bade supit det några gånger förut, och det gjorde ondt i halsen och munnen; derföre gaf jag det tillbaka åt mannen. Då jag hade ätit, tog mannen mig med sig ut på gården och lät mig få en häst och släda och en yxa, och jag fick följa med några drängar till skogen, der jag ;jorde liksom de andra och fällde ett träd, och le andra drängarne hjelpte mig att lägga det vå slädan, och jag körde hem till bonden. De ndra drängarne voro icke bondens drängar, itan de bodde i grannskapet. Jag låg här om iatten,; och om morgonen vilie jag ej gå, ty let var mycket fult väder. . Jag tog yxan och sick ut på gården, der jag högg ved. Bonden var vänlig och ville gifva mig ett glas bränvin, nen jag ville ej supa. Jag ville, att han sjelf kulle supa, men det ville han icke. Jag blef 103 hönom omkring tre månader, och han bjöd nig aldrig mer bränvin och söp aldrig sjelf. fag fick icke så litet penningar af honom; då ag gick derifrån, då fick han en ny dräng; örut hade han bara haft mig; han Kadel mycjet bränvin, som han sålde åt andra bönder; van hade bara en häst och 4 kor, men kan nade mycket säd. Det var denne bonde, som