Aftonbladet – 18 april 1846, sida 3

Då tullen är billig, så är det tydligt att den snarare erlägges, men den måste vara så pass billig, att ej uppmuntran gifves till tullförsnillning eller lurendrejeri. Med en kust, såsom Sveriges, som ej kan bevakas fullkomligen med tullpersonalen och en hel armå af värfvade trupper, är det oförståndigt att hafva prohibitiva tullar. Systemet att erlägga tullafgifter å väfnader efter vigt, .skall alltid förorsaka att de mindre bemedlade skola kontribuera betydligt mera i proportion, än de mera förmögna, som kunna behöfva samma vara, men taga af en finare qvalite. Således en orättvisa mot större delen af landets innevånare. Fina musliner t.!ex., som begagnas af de mera bemedlade klasserne, betala ej tull i proportion emot hvad som är utsatt som tull å de varor, som behöfvas af de mindre bemedlade, såsom kattuner. Den som anser de här anförda kalkylerne öfverdrifna, behagade blott observera, att ett stycke shirting eller calico, som är förbjudet till införsel, kostar i hufvudstadens bodar dubbelt, om ej mera, än hvartill det säljes i parti hos fabrikanten i England.: Detta är ostridigt en förlust för staten och en obillig beskattning på den fattigare klassen, som vid ett billigare pris skulle kunna bestå sig en bättre beklädnad. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Ransakningen angående den hos guldsmeden Möllenborg. föröfvade stöld afslutades sist). tisdag vid kämnersrättens 3:e afdelning, som dömde dels guldsmedsgesällen Carl Erik Söderström och Jakob Nikolaus Schottenius att, för första resan hustjufnad, böta, den förstnämnde 41683 rdr 32 sk. bko och Schottenius 2170 rdr 8 sk. bko, eller, i brist af fillgång till böterne, deri målsäganden efterskänkt sin andel, i stället undergå hvardera 19 dygns fängelse vid vatten och bröd samt att dessutom begge stå uppenbar kyrkoplikt, dels guldsmedsgesällen Per Gustaf Ponsbach att, för första resan stöld, böta 266 rdr 32 sk. bko, eller, i brist af böter, straffas med 28 dygns fängelse vid vatten och bröd samt derefter jemväl undergå uppenbar kyrkoplikt. Guldsmeden Zacharias Lundqvist ansågs icke kunna, emot sitt nekande, fällas till ansvar för angifvelsen om delaktighet i ofvannämde brett. (Dagbl.) — En grosshandlare, boende i ett hus vid Skeppsbron, hade i går haft sup, och det dervid begagnåde silfret blef sedermera nedlagdt i en korg,som i dag på förmiddagen stod i ett af de yttre rummen i grosskandlarens våning, hvartill dörren var oläst. Vid middagstiden infann sig en tjuf på stället och lyckades tillgripa och undkomma: med en större del. af nämnde bordsilfver. Förlusten uppskattas till ett par tusen riksdaler. — Från en hustru, som sistl. gårdag infunnit sig å assistansen för att uppgöra en läpeaffär, bortstulos dervid hennesplånbok, innehållande omkring 170 riksdaler, samt sex stycken guldringar. En annan gqvinna, som närvar då tillgreppet skedde, gjorde hustrun först uppmärksam på den förlust hon lidit, och nämnde, att kon observerat det två manspersoner, Victor Nyström och Carl Sandier, hvilka tillförene flera gånger varit antastade för olofligt tillgrepp, men-hittills ej blifvit sakfällda, vid tillfället länge smugit omkring den bestulna och sedan skyndsamt begifvit sig bort. Händelsen blef genast anmäld för polisbetjeningen och de begge misstänkta manspersonerna eftersöktes. Nyström, sem är snickarearbetare, fanns på eftermiddagen i fullt arbete på verkstaden, hvilket, efter hvad vid polisförhöret i dag uppgafs, annars sällan varit bändelsen; han nekade att ens hafva varit på assistansen sistl. gårdag, men hålNes på skäliga misstankar häktad. : — Gerom en händelse har en bankoassignation å 390 rdr nyligen återfunnits, som år 1843 under en gudstjenst i Storkyrkan jemte 508 rdr i kontanta penningar blef skräddaremästaren N. Sätterholm fränstulen. I thorsdags kom neml. en bokbindaregesäll vid namn Lemberg in i hr Strindbergs kryddbod ech begärde få vexla en sådan assignation. Fan tillsades att återkomma mågot sednare men som hr Strindberg under tiden vunnit upplysning att assignationen var den länge saknade; anhölls Lemberg vid återkomsten. Sedermera ut-l röntes det-att han, utan att veta något vidare omj saken, blifvit. om sedelns vexling anmodad af pigan Lovisa Andersdotter, som hushållar för badareämnesvennen Lindros. Andersdotter medgaf att bon anmodat Lemberg om vexlingen och uppgaf i början att hon fått assignationen af en okänd samt slutigen, att denna varit qvinspersonen Mathilda Carl-: ström, sem för en tid sedan bett hos Andersdotter. Mathilda åter som nu äfven togs i förhör, erkändel! fter flera omsvep, att hustrun till en styrman vid i namn Lohman, som förut varit anklagad för del ilj len ifrågavarande-stölden, gifvit Mathilda anvisning Itt assignationen skulle finnas i.en butelj, nedgräfd Åd ett träd utanför Danviks tull, och hvilken Mahilda också efter flere sökningar, slytligen påträfat sistl. måndag. Mathilda hade derefter lemnat len till Andersdotter, med begäran att söka förexla den, och i följd häraf bade Lemberg i första and kommit oskyldigt i klämm för saken, men efriades i polisen från vidare inställelse. Underökningen skall en annan dag fortsättas.