Aftonbladet – 18 april 1846, sida 2

NÄRINGSFRIHETSFRÅGAN. Medan Dagligt Allehanda under de sednare dagarna fortsatt redogörelsen för Ständers och puktoriteters tillsöranden i denna fråga sedan ir 4809, fortsätter Posttidningen å sin sida äfven i detta ämne att streta emot framskridandet, och har för detta ändamål meddelat utdrag ur en tysk tidningsrecension af en skrift utaf en vid namn Buhl, om arbetsklassens nöd, och hvilken slutar sig med ingenting mindre, än att orsaken till all den nöd, som finnes inom de näringsidkande klasserna, ligger i näringsfriheten; att denna fribet icke betyder annat än kapitalernas tyranni m. m. Ehuru detta endast utgör ett upprepande af några bannala fraser, som icke understödjas af någon bevisning, anse vi likväl inkastet, om icke för annat, åtminstone derföre att det är oändligen lätt att upprepå, i närvarande ögonblick nog vigtigt, för att förtjena en på fakta grundad ytterligare vederläggning, hvarmed icke skall dröjas. Innan detta sker, finne vi likväl den del af de i Dagl. Allehanda offentliggjorda bandlingarna, som angår mästareprofs afläggande, förtjent att meddelas åt Aftonbladets läsare, hvarefter vi vid ett annat tillfälle skole något närmare betrakta hvad Kongl. Kommerskollegium säger om skilnaden mellan landtoch stadsmannanäringar, emedan ett och annat deri synes oss ej rätt hålla stånd vid en närmare undersökning. Det ifrågavarande utdraget följer: i Vidkommande frågan angående nödvändigheten af lärooch tjenstetid samt mästareprof eller på annat sätt ådagalagd skicklighet, äro visserligen flere af den tankan, att endast den, som lärt en handtering och derå aflagt prof, kan med fördel för sig och det allmänna drifva densamma; att i annat fall idkaren lätteligen råkar i obestånd och fattigdom, och att allmänheten får åtnöjas med sämre förfärdigade arbeten, samt att för öfrigt bibehållandet af de för burskaps vinnande å handtverk nu föreskrifna lärooch gesällår samt mästareprof, säkrast bör leda dertill, att ej en mängd yngre personer, utan stadga och erfarenhet, företaga sig att obetänkssmt inrätta verkstäder. Huruvida och i hvad mån dessa skäl må förtjena uppmärksamhet, är angeläget att närmare utreda; och torde det i sådant afseende böra tillses, om de i 4720 års skrå-ordning gifna föreskrifter om lärooch gesälltid samt afläggande af mästareprof medfört, eller icke, den fördel för idkarne sjelfve och allmänheten, som dermed varit åsyftad. De gossar, som antagas vid handtverkerierna, inskrifvas vanligen vid, 43 å 44 års älder i lära på 4 å 3 år. Under lärotiden begagnas de i allmän