Aftonbladet – 18 april 1846, sida 2

regeringens trolöshet och i emigranternas fiendtliga anfalle mot fäderneslandet. Burke dog sedan 4797. Hen bade således af hela den mäktiga folkrörelse, kan klandrat, hvars grundsatser likväl utgjort den förnämsta källan till ett nytt politiskt lif öfver snart sagdt all den civiliserade verlden, intet annat haft för ögonen, än endast dess första öfverdrifter, dess tvenne karikaturer, terrorismens fasor och directorii svagheter. Och hvad har väl slutligen Burkes så mycket beprisade profetia om den konstitutionelle konungens bortsopande af ett vindkast, haft att säga? Ingen annan bortsopades, än Ludvig XVI, som ville fly i stället för att uppfylla konstitutionen genom att regera enligt den; och som derföre afsattes. Napoleon bortsopades — om man för honom vill begagna detta ord; men var han väl en konstitutionell regent? Carl X bortsopades otvifvelaktigt; men hvari bestod hans konstitutionalitet? Härledde sig icke bådas olyckor derifrån, att de ville regera sjelfva och dervid sätta sig öfver nationens råd och medverkan? Vi kunna icke sluta denna artikel utan att ifven å vår sida åberopa en auktoritet, som eljest vid mångfaldiga tillfällen med förkärlek citerats af de konservative, nemligen Fraiser Frisell i dess skrift om engelska statsförfattningen, öfversatt och tryckt i Upsala. Denne författare, till sina politiska tänkesätt en af de mest inbarkade högtories, som ännu satt penna på papper, yttrar sig med särdeles värma emot tvåkammarsystemet. Huru kommer det då till, att Postoch Inrikestidningen icke vid detta tillfälle gör något afseende på honom, då han åtminstone utgör ett undantag af de der alla statsrättslärarne, som Posttidningen säger vara ense om detta systems företräde, och detta undantag på köpet tillhör Posttidningens egen skola i öfrigt? Utrymmet tillåter ej att i dag citera någoi ur Frisells arbete, men vi skole ej underlåta det till en annan dag.