Aftonbladet – 18 april 1846, sida 2

mentet har sedan beredvilligt ingått på, att om kostnaderna för hans vistelse vid inrättninger intill korfirmationen — som kommer att ske : September månad — må bestridas. af svenskö statsverket. Jag framlägger ynglingens nedanstående be rättelse för Morgenbladets läsare, såsom ctt ex empel på de misshandlingar, hvilka lätteliger vederfaras den döfstumme under hans väg genom lifvet, när han saknat tillgång till bildning och tillika såsom ett bevis på hvad ett institut för döfstumma, äfven i ofullständigt skick, kar uträtta med en sådan olycklig varelse, som hittills vandrat i den djupaste okunnighet både om jordiska och himmelska ting och utan tröst för lifvets olyckor. Visserligen erhålla icke alla institutets elever en sådan utbildning, minst på så kort tid, som denne yngling, ty få medhafva dit så goda anlag, så rika iakttagelser och så mycken lärgirighet; men ingen af dem kan någonsin komma i den belägenhet, att han nödgas undergå sådana missbandlingar, som slutet af denna berättelse innehåller, blott derför, att han icke kan göra sig förstådd af sina bödlar. Den här ifrågavarande ynglingen bar helt och hållet på egen hand författat efterföljande berättelse, Jag har blott bär och der gjort några rättelser i ortografien och interpunktionen. Dö den döfstumme i sitt naturliga teckenspråk följer en annan tankegång, än vi vanligtvis i taloch skriftspråket, i det han alltid sätter det, som han lägger vigt på, eller som hans tal går ut på, främst (så säger han t. ex. i stället för: Jag bar sett en katt — Katt — sett — jag 0. S. Vv.) och derjemte utelemnar alla sammanbindningsord, ställande de enkla satserna löst jemte hvarandra; så blifva dessa ofullkomligheter ofta synliga i nedan följande framställning. Läsaren torde ursäkta dem, då han betänker; att ynglingen vid sin hitkomst allsicke hade begrepp om skriftspråk. Slutligen vill jag blott