Aftonbladet – 17 april 1846, sida 2

merna och slutligen terrorismen, voro alllsammans genetiska följder häraf. Hvad som fattades Frankrike på denna tid var icke en Andra kammare inom representationen, hvilken i den perioden sannerligen hade uträttat ingenting utan en Regering på thronen, som af fullt hjerta, med sanning och rätt regerat i folkets anda. Och det var alldeles icke de förste lagstiltarnen, som beröfvade Frankrike en sådan regering; utan det var Regeringen sjelf, som förintade sig genom sin afvoghet och nullitet. Detta utgör historiens intyg. För öfrigt måste man i alla dessa frågor icke alltför mycket framdraga franska revolutionen såsom exempel till bevis för theoretiska läror. Fransmännen voro på den tiden, af nödvändiga orsaker, ganska nye och, för att så säga, ouppfostrade i statsläran, åtminstone i dess praktiska tillämpoing. De erkänna sjelfva, såsom ett ibland revolutionens. största fel, t. ex. förbudet, att i en ny riksförsamling få intaga ledamöter ur en förutgående, hvarigenom nationen beröfvade sig så många frukter af bepröfvad karakter, erfarenhet och klokhet. Hvad Mirabeaus hot, att störta monarkien vidkommer, så rör det icke en konstitutionell, genom grundlag både stadgad och försvarad konungamakt, utan en absolutistisk monarki, ett obegränsadt envälde, hvars störtande till nationens lycka just var problemet. Att det icke för Mirabeau kunde vara frågan om en konstitutionell monarkis undergräfvande, visas: bäst deraf, att Mirabeau sjelf redan d. 2 Apr: 4791 var död, således innan ens den första konstitutionen kom i verket. (La Constituante började först i Oktober 4794.) — Hvad, för det tredje, felet i nuvarande franska Pärskammaren vidkommer, så ligger det visst icke deruti, att sådana slags utmärktheter deruti saknas, som P. o. I. T. önskar i sin Andra kammare, utan just i bristen på renare nationella elementer, skilda från högadliga intentioner och. förhoppningar, samt blott möjliga genom en ur nationen sjelf emaneråd insättningsform, hvarigenom den till styrka först kunde mita sig med Deputeradekammaren, eller, för att så säga, blifva ett och detsamma med den till skrot och korn. Hvilket tydligen vill säga ett Enkammarsystem, om ock sittande på två rum. Vidare talar veteranen: I Norrige, der Lagthinget (den öfre kammaren) sammansättes af ledamöter ur Odelsthinget och genor dess val, klaga nu äfven dess liberala pubticister, att det ej kan utgöra en tillräcklig motvigt mot Odelthingets förhastade förslag; ati under sista Storthing, det till och med bildats mera demokratiskt, än sjelfva Odelsthinget och, i stället att utgöra ett återhållande hjul i statsmaschineriet, varit ett framdrifvande.) Man kan knappt tänka sig ett skamlösare användande af citationsrätten, än hvad här skett. Daas mening och hela framställning i den anförda. Varsko-boken utgår på raka motsatsen af hvad artikelförfattaren i P. 0. IL T. vill. Sid. 49 i Daas Varsko heter det: Lagthinget kan neppe med nogen Sandsynlighed ventes at ville blive sammensat mere demokratisk end denne Gang (vid elfte Stor:hinget), då det frambgd den konstitutionelle Uregelmiessighed, at det under hele Thingets Forhandlinger var mere radikalt end Odelsthinget og altsaa dannede et fremskyndende Hjul paa Staatsmaskinen i jstedetfor at vwere stansende. Alligevel sacde der denne Gang kuns to Gaardsbrugere i Rigsrellen. Dersom altsaa det allerede var kommet dertil, som Biikket) forudsiger, at den hele gvrige Nation havde vweret for at svekke de Folket ved Grundloven tillagte, men af Bondepartiet misbrugte Rettigheder, kunde disse to Gaardsbrugere ikke hindret, at Rigsretten havde givet os en Dy Statsforfatning. Men det er ikke en gang Mulig-hed for, at et Storthing sammensat paa den barbariske Maade, som Blikket forudsetter — af uvidende Republikaner og kyndige Royalis:er — kunde undgaa at lade sig ubevidst lede af de Sidste (Royalisterne), og saaledes imod sin Vilje blive et Middel til den Statsforms Ideleggelse, af hvilken Bgnderne vilde tiltage sig alle Fordelerne. Uagtet ellevte Storthing vilde usanferdeligen bagvaskes ved at sammenlignes med den her fremstillede Karikatur, kan det dog ikke nöegtes, at Gaardbruger-Oppositionen var den raadende. Men naar konto emellem Regiering og Folk opgjsres over dets Resultater, bliver hele Fordelen på Regjeringens siden. Nu uppräknar Daa allt hvad regeringen vann på detta elfte Storthing, oaktadt — såsom P. 0. I. T. omtalar — Lagthinget der var till och ned mera radikalt än sjelfva Odelstbinget, och icke bildade en nog återhållande kraft, efter let tvärtom påskyndade statsmaschinen i stälet för att hindra den. Huru kunna då de siterade Norska förhållandena framdragas till töd för P. o. I. T. argumenter? OeReeee (Forts: e. a. g.) ) Daa, Varsko formedelst den offentlige Stemning 0g Redegjoörelse, i anledning af elleyte ordentlige Storthing, sid. 49. ) Et Blik paa vore politiske Forkolde, Kristiania 1845, hos Roshauer; en bok, som i Norrige: synnerligen gått ut på att förskräcka sinnena för ett s.k. Bondregemente; alltså tillhörande samma parti i hufvudsken, som P.o. I. T.; och hvilken bok Daa ;:i det af P. o. I. T. citerade stället har för afsist att vederlägga. TUDENTBLADET, DOKT. FAHLCRANTZ OCH REKTOR ALMQVIST. Sludentbladet i Upsala, M 20 och 21, fäller fver doktor Fahlerantzs utkomna skri!t, kallad: T I dlam Anscf aoalanra författann : alla Ah ar