Aftonbladet – 14 april 1846, sida 3

mA mm RR RAR RR rr Nn En ne Re mn nn nn nn kistan, och en skönare graf skall aldrig funnits i Stammbruch., Modrens sjuklighet syntes hafva förmått Alfred att nogare eftersinna hennes ofta yttrade önskan, och att, efter sorgeårets förlopp, glädja henne med förklaringen, att han med henne erkände i Gabrielas älskvärdhet och trodde sig hafva kaståt en blick i hennes hjerta, som lät bonom hoppas att vinna hennes hand. Då han erhållit den, tycktes kärlekens blomma stilla och ömt frambryta ur sin länge slutna knopp — och det unga parets förmälning firades snart på Steinfeld. Generalskan S:t Auban var dertill kommen från Paris, i afsigt att icke mer dit återvända, då, efter Victors död, något band icke fästade henne vid Frankrike. Hon medförde en systerlig känsla för baronessan von Dalen, hvilken varit för hennes aflidne make dyrbar till sista ögonblicket, såsom han frimodigt tillstått för henne. Detta var ett försonande skimmer af den nalkandeföreningen. Stilla och fromt, som hon lefvat, bortrycktes baronessan från de sina samma dag, då hennes första barnbarn erhöll dopet. Äfven. Felsman räknades till familjen, ty hela hans lifs verksamhet var egnad deråt. Förlusten af hans trogna väninna hade djupt nedböjt honom; men ban erfor vänskapens nya välsignelser, då Alfred vid dödssängen, med en sons känsla, sjönk till den gråtandes bröst. Så hade den allt förlikande tiden ådagalagt sin makt, och, om icke bragt till glömska nattstycket af den sorgliga familjbistorien, dock omhöljt smärtan deröfver med en försonande och mildrande giöja. Å (Slutet följer.)