Aftonbladet – 14 april 1846, sida 3

liga apathi, genom föreställningen, att en nyttig verksamhet: vore bättre botöfning för hvarje skuld, än ett oafiitligt och onyttigt grubblande öfver det oåterkalleliga förflutna. Fru Wohlland egde ett varmt välgörenhetssinne och äfven förmåga att med inskränktare medel kunna uträtta mycket godt. Hon började med att förse barnen till de fattigaste arbetarne i trakten med kläder, som hon sjelf förfärdigade, I början syntes Helena liknöjd härvid; men snart, och utan uppfordran, beslöt hon att lägga hand vid deras uppfostran. Det första försöket lönade den derpå använda mödan. De dervid tillbragte timmar voro de första glada, som Helena tillbragt i sin enslighet. Omringad af de glada, oskyldiga barnen, stod Helena på årsdagen af hennes första inträde inom de dystra murarne, utdelande små premier till de flitigaste och lydigaste af sina älsklingar, då ett bref öfverlemnades henne från baronessan. Med aningsfull hjertklappning bröt Helena det. Det innehöll uaderrättelsen om Ålfreds förloning med Gabriela. Endast med möda förmådde hon bibehålla sin fattning. Den gamla smärtan rörde sig våldsamt i bhennes bröst. Medlidande blickade barnen på henne; en deribland, hennes älskling, vågade att fatta bkennes band och i barnslig enfald fråga: pAck, ni har visst ej fått något premium i brefvet ? En tår rann i stället för svar öfver Helenas kind, ; O, gråt icke, bad barnet; när ni en gång dör, skola vi lägga en herrlig blomsterkrans på