Aftonbladet – 14 april 1846, sida 2

gressens sammankallande, för att åsyfta frihetens och de parlamentariska prerogativernas minskning. Att upplösa sessionen skulle, sade ban, vara att handla som en fiende till det representativa systemet. Ändtligen skreds till omröstning öfver Herreras motion, cch för första gången, sedan det representativa systemets införande i Sranien, skedde omröstningen med slutna sedlar. Motionen antogs, med 4144 röster emot 441. Efter dessa preliminärfrågor kom man ändtligen till hufvudsaken. Gorzalez Romero uppfordrade markisen Miraflores att lemna kongressen upplysning om den ministeriella krisen. Konseljpresidenten yttrade då: I det representativa styrelsesättet kunna tre slags ministeriella kriser uppkomma: antingen derigenom att 4) kronan öfverflyttar sitt förtroende från de gamla rådgifvarne till andra, eller 2) om ett klandrande beslut af representationen är sådant att ministeren nödgas ingifva sina afskedsansökningar, på det att kronan må kunna, genom utöfvandet af sitt prerogatif, bestämma sig i valet emellan parlamentet och ministrarne, samt 3) när misshälligheter yppas emellan kabinettets ledamöter och man nödgas vända sig till kronan, för att genom andra rådgifvares utnämning få tvisten förlikad eller undanröjd. Dessa äro, efter mitt föreställningssätt de tre slags vilkor, som kunna föranleda en ministerförändring; och sedan jag nämnt detta, återstår blott att såsom svar till hr Romero förklara, att i närvarande ögonblick intet af nyssrämnde tre vilkor är alt befara och att ministeren icke vet om någonting, som skulle kunna hindra dess bestånd. Drottningen bar hvarken direkt eller indirekt vidtagit mnågon åtgärd, som skulle kunna föranleda oss till den tron, att vi ha förlorat hennes förtroende. Såsom monarkiskt sinnade män skulie vi skyndat ingifva våra afskedsansökningar vid minsta tecken till misstroende från Hennes Maj:ts sida. Men då intet sådant tecken försports, så har å vår sida ingen anledning funnits att resisnera. Jag talar ej om det understöd som vi söka i kongressen; den nuvarande ministeren har i det:a fall alltid varit lycklig; denna församling har gifvit oss ständiga vedermälen af sitt bifall till vår förvaltning. Enighet herrskar äfven emellan ministerens ledamöter; vid alla rådslag öfver vigtiga styrelsefrågor har den uppriktigaste sämja ägt rum och icke minsta söndring i åsigter förmärkts. Om oaktadt den sålupda afgjorda frånvaron af alla vilkor för en ministerförändring, ändå rykten om en sådan utbredt sig, så har man icke attinom drottningens palats söka dessa ryktens ursprung. Ministeren kan i detta fall ej erkänna annat för lagligt, än hvad som härrör från kronan När irom en stat med representatif författning skäl finnes till en ministörförändring, då kallar monarken en person, som får uppdraget att föreslå en ny minister. Delta fall har icke varit förhanden. Kongressens pluralitet beslöt att formligen tacka konseljpresidenten för hans meddelande; och sedan justitieministern Arrazola svarat härpå, genom att förklara kongressen ministerens erkänsla för det understöd, som kongressen sålunda erhållit, upplöstes sessionen. Natten efter den 46 Mars, då denna högtidliga förklaring ägde rum, måste Narvaez ha låtit alla sina minor springa, ty morgonen derpå, den 47, förkunnade Gaceta, att den dagen förut på sin plats så säkra ministeren fått afsked och att Narvaez blifvit konseljpresident, och fått till biträde general Pezuela som marinminister, Pedro Egana som justitieminister o. s. V., med ett ord just dem som värst utmärkte sig i gårdagens kongress-session. Öfver förloppet med sjelfva ministörförändringen vet man följande: Omedelbart efter del stormiga kongress-sammanträdet lät drottning Isabella efterskicka Miraflores och hans kolleger. Hennes Maj:t, underrättad om händelserna vid sessionen, genom deputerade af den minoritet som hada lemnat sessionssalen, befallde ministrarne att genast gå i författning om kongres sens upplösande och kongressiedamöternas: hem. förlofvande. Miraflores förklarade då, att ministeren icke mött några svårigheter för sina funktioners utöfvande hos Cortes, utan till och med vid sista sessionen erhållit elt särskild: vedermäle af deras förtroende; cch att under sådana förhållanden kunde raoinisteren icke öfvertaga ansvarigbeten för en åtgärd, som de icke, enligt sin öfvertygelse, skulle kunnat tillråda. I följd häraf anhöllo Miraflores och de öfrige ministrarne att få inför thronen nedlägga sina portföljer. Drottningen svarade härpå ganska lakoniskt: Jag bifaller ministrarnes afskedsAAA Samma aftan hilladaa dat nva