Aftonbladet – 14 april 1846, sida 2

STATSKUPPEN I SPANIEN. Öfver denna händelse förekommer i ett utländskt blad några särskilda upplysningar, som här återgifvas. . De sednaste uppträdena i Madrid hafva på nytt, och tydligare än på lång tid förut, ådagalagt att det representativa styrelsesättet med parlamentariska former ännu står på ganska svaga fötter inom Spanien, och att cnkedrottning Christina, fastän hennes namn nu mera knappast uttalas, är den, som med biträde af general Narvaez leder statsbestyrens hemliga trådar. De scener, hvilka likasom ett annat skådespel uppfördes i kongress-sammanträdet den 46 Mars; äro så egna, att de påkalla en omständligare framställning än vanliga kabinettsförändringar, ehuru man ej ändå kan derigenom komma det dunkla och gåtlika särdeles närmare på spåren. För att genast i början påpeka det sällsamma vid hela förloppet, måste man veta att omedelbart efter den session, i hvilken Miraflores, den dåvarande chefen för kabinettet, hade förklarat att drottning Isabella hvarken hade indirekt eller direkt undandragit honom eller hans kolleger sitt förtroende, upphörde detta samma af Miraflores presiderade kabinett. Ettså brådskande och utan alla synbara anledningar inträffadt ministerombyte, en så hastig och godtycklig användning af det i den sextonåriga berrskarinnans hand befintliga prerogativet, saknar ännu motstycke i de konstitutionella samhällenas häfder. Kongressen hade sammanträdt den 46 Mars, för att sysselsätta sig med den ministeriella krisen. Kongressens ordförande, Orosco, hade på anmodan af flera ledamöter och med ministrarnes samtycke låtit sammankalla kongressen — deri låg uppenbart en afsigt, att genom en parlamentarisk demonstration afråda drottning Isabella, eller hennes ledare, från maktens öfverlåtande åt Narvaez. Med afsigt eller tillfälligtvis hade man likväl uraktlåtit en formalitet. Dagordningen, d. v.s., öfverläggningsämnet, hade ej, enligt reglementet, kommit att tillkännagifvas genom anslag i försaralingssalen. Denna -försummelse gaf anledning till ett ibland de häftigaste uppträden, som någonsin förekommit i Spanien sedan införandet af den representativa författningen. Två deputerade begärde ordet, för att framställa frågor till vederbörande; det var Gonzalez Romero och Egana. Den sistnämnde talade först; han förebrådde kongressens sekreterare det uraktlåtna anslaget, och när presidenten ganska lugnt svarade att sekreteraren handlat på sitt ansvar, invände Egana: pHvad jag klandrar, är icke så mycket sammankallelsen, som den för densamma uppgifna anledningen; när kongressen sammanträder för att sysselsätta sig med den ministerielia krisen, gör den ingrepp i drottningens prerogativer,. Vid detta yttrande uppkom ett allmänt sorl, icke blott ibland ledamöterne, utan äfven ibland åbörarne. Presidenten sökte förgäfves att återställa lugnet. Några ganska oparlamentariska yttranden afgeneral Pezuela ökade förvirringen. När presidenten ville tillrättavisa Bonom; uppstod denne från sin plats, trädde fram midt i salen och ropade under bäftigaåtbörder och med en sten-. torsstämma, som öfverröstade larmet: Hr president, det sammanträde, hvartill ni kallat oss, är ett angrepp emot kronans. Ett allmänt knot höjdes nu, så starkt, att ingen kunde höra mer af hvad Pezuela hade att säga, än att han ginge sin väg, för att ieke vara medbrottslig i hvad som föregick; men pråsidenten befallde vaktmästarne att hålla dörrn stängd, på det ingen måtte kunna undvika att öfvervara hvad som förehades. Några bland Pezuelas vänner — ÖOrtega, Montecastro, Egana — förklarade presidentens befallning för olaglig. Imedlertid återvände lugnet någorlunda, och nu förnyade Egana sin protest, hvarefter han lemnade församlingen. — Då föreslog Posada Herrera att kammaren måtte godkänna presidentens förfarande. Öfver denna motions uppförande på dagordningen röstades först; det beslöts med 411 röster emot 26 att förslaget skulle komma under diskussion. Vid denna utmärkte sig i synnerhet deputeranden Calonge; han lät bänföra sig ända derhän att säga, att Om presidenten hade tillåtit sig mot honom detsamma, som emot general Pezuela, så skulle han ha stuckit ned den vaktmästare som understått sig alt stänga dörrn för honom. Vid alla de häftiga uppträdena förblef Castro Oroso fullkomligt lugn. Hvad jag har gjort — sade han — har skett för upprätthål:andet af kongressens värdighet; ja, i hr Pezuelas eget interesse, emedan jag derigenom öppnat honom tillfälle att förklara eler berigtiga sina förhastade ord — En ibland sekreterarne, Nocedal, uppsteg derefter och försvarade presidenten, RN VA AR AR ERE