Aftonbladet – 8 april 1846, sida 2

Ta sl) bevisat polska flyktingar många vigtiga tjenster. Professorn, hvilken under sednare tiden blifvit något orolig i anseende till åtskilliga husvisitationer, som blifvit anställda hos bonom, fann sig imedlerItid icke synnerligt böjd att företega något, intill dess hans gäst förstod bearbeta hans känslor genom att framställa sig såsom en lavdsflyktig son, hvilken kallades tillbaka till sitt fädernesland för att vara närvarande vid sin faders dödsbädd och icke var i stånd att resa vidare med mindre professorn ville använda sin inflytelse för att skaffa honom ett falskt pass. Den godtrogne redlige mannen lät sig öfvertalas af hans rörande berättelse och utbrast i tårar under det han omfamnade Pawlofsk:is hals: O min bror, jag vill heldre blottställa mig för alla faror, än se dig längre så olycklig. Uti Sachsen, likasom i hela Tyskland gifves, såsom ni vet, ett parti, som affekterar den mest svärmande liberalism i åsigter och hvilket omfattar alla de vetenskapsmän och litteratörer, som icke blifvit vunne genom ett embete, en pension eller något annat brokigt Adlerorden mit einer Schleifen såsom man säger. Under det att det Politiska ovädret rasade i grannländerna, sålänge ännu hela revolutionen var i friskt minne, Polen ännu obesegradt och den belgiska frågan ännu var oafgjord, å länge hade dessa män mod att j privata sällskaper och vid glaset fatta beslut, som uppfyllde lem nied bäfvan följande morgon; men de skänkte ade deres städer, ett godt bistånd, och vi polackar ro dem i detta bänseende mycken tack skyldige, Aden så snart de oinskränkta regeringarne åter ommo till krafter, drogo de tyglarne åt sig och ä det derför blef tämmeligen farligt att seigenom Perärne med polackars genomresa, funno vi blott jga understöd: af dem, och den hederliga Profesrn lyckades således endast med mycken möda att, vertala sina vänner att förskaffa Pawlofski medel