Aftonbladet – 8 april 1846, sida 2

ifrån biskopen, men hvarvid det gamla gymnasium står bredvid qvar alldeles orubbadt; och att döma af det tal hr chefen för ecklesiastikdepartementet höll vid Pestalozzifesten, är åtminstone ifrån honoin någon radikalism icke att frukta. I frågan om den för de, skattdragande så tunga armebudgeten hafva vi heller: icke ännu hört talas om några genomgripande reduktionsplaner. Hvad slutligen näringsfriheten angår, hvars första afdelning redan är under diskussion hos regeringen, nemligen frågan om en ny smidesförfattning, så skall det snart visa sig, huru långt grundsatserna af en loflig näringsfrihet förmår tillkämpa sig rätt öfver privilegiernas anspråk, och slutligen skall detta än tydligare uppenbara sig vid den allmänxa näringsfrihetsfrågans afgörande. Vi upprepa ännu en gång, att vår afsigt med denna framställning icke är att uppträda i opposition emot Regeringen, emedan vi äro lika öfvertygade som tillförene, att den verkligen bar en progressiv tenders, och att denna delas åfven af den nyligen tillkomne justitieministern, H. Exc. grefve Posse: vi kunna derföre ej heller gilla tonen af det klander, som emot denna utnämning varit infördt i Götheborgs Handelstidning. Men det är tillika fara värdt, att denna progressiva riktning lätt motverkasaf obeslutsamhet, konsiderationer och en öfverdrifven politisk försigtighet. Derföre anse vi en stor våda vara för handen, om äfven den liberala pressen skulle börja invagga sig sjelf och vederbörande i den oriktiga föreställningen, att nationen är belåten om blott någon liten jemkning vinnes i de gamla missbruken, medan största delen af de olägenheter som nu kunna undanrödjas, skulle få qvarstå ännu en half eller hel generation, för att derunder väcka nya strider, till mehn för sambhällsutvecklingen; och derföre hafva vi äfven trott det vara en pligt att utan förbehåll uttala vår reservation emot ett ytirande, som lätt kunde underhålla en sådan förvillelse.