Aftonbladet – 4 april 1846, sida 2

nernas utveckling måste derföre gifva en nyttig ledning vid bestämmandet af de grunder, enligt hvilka en fullt ändamålsenlig och för framtiden betryggande representation må kunna tillvägabringas. Dertill hänförer jag såsom bhufvudföremål, att representationen må vara så sammansatt, att dess beslut äro sanna uttryck af Nationens behof och önskningar, men att inom den tillika finnes den motkraft, som för-säkrar samhället emot skadliga och förhastade åtgärder: att den har en kraft, som manar tilk framskridande och förbättring, men derjemte äfven en anran, som är återhållande, utan att. vara förlamande. Sveriges grundlagar äro bland de få, hvilka uttryckligen medgifva de förbättringar, som af en annan tids erfarenhet kunde möjhgen pröfvas nyttiga; men på samma gång lagstiftaren, med aktning för mensklighetens stigande odling, utstakat den väg, hvarpå nya åsigter kunna göra sig gällande; har han ock, med omtänksam vård om besvurna lagars helgd, genom betryggande former velat lemna rådrumåt den lugna pröfningen samt skydd åt bestående, lagliga rättigheter. Svenska folkets frisinnade anda, i förening med denna vördnad för allas rätt, bevisar dess djupa känsla för upplysningens framsteg och rättvisans fordringar. Stödjande sig på denna fasta grundval, upphöjdt öfver fördomar och ensidighet, skall detta ädla folk, med lugna och säkra steg, framgå på den bana, som leder till sann upplysning, välgång och ära. Det är kommitterades vigtiga kall att bärtill bidraga genom fullständig utveckling af de grunder, hvarpå svenska folkets representation ändamålsenligt må kunna ombildas, och jag är förvissad att de skola rättfärdiga K. M:s höga förtroende, som kallat dem till det värf, de nu. gå att börja. För mig enskildt eger rättigheten att, så ofta mina embetsgöromål det medgifva, öfvervara kommitteas öfverläggningar och då föra ordet, ett sannt värde, då den bereder äfven mig till-fredsställelsen att få medverka till utredningen af en sambhällsfråga, för hvars slutliga ändamålsenliga lösning jag byser det varmaste deltagande, och tillika lemnar mig tillfället att söka förvärfva mig anspåk på herrar kommitterades vänskap och välvilja., Såsom läsaren sjelf kan inhemta af ofvanstående, är denna framställning gjord med all den mjukhet, försigtighet och finess, som alltid utmärker Hr grefve Posses penna, och som kar erfordras för att icke, medelst uttalande sf alltför bestämda åsigter, ikläda sig förbindelser för framtiden. Detta diplomatiska sätt att gå till väga är, vid ett sådant tillfälle som detta, dir förberedande upplysningars inhemtarde och en gemensam öfverläggning miste komma att bestämma det slutliga förslaget, måbönda icke att klandra. Ett dylikt anförande måste imedlertid alltid, såvida det icke skall vsra fulkowligt meningslöst, innehålla något, hvari läsaren raå kunna uppsöka åtminstone en syftnicg eller en grundsats. Detta saknas icke heller här helt och hållet, och vi måste tillstå, att vi tycka oss finna den redan förut tillkännagi na farhågan bekräftad, att några stora förhoppningar på frågans lösning icke äro att vänta irån detta programm. Hans Excellens anmärker utan tvifvel ganska riktigt såsom ett föremål för kommitteens blifvande undersökning att utröna, i hvad mån under sambällets utveckling nya medborgareklasser och sambällsintressen upp stått och ega giltiga anspråk på en hiltills sak— nad röst vid behandlingen af de allmänna an— gelägenheterna,, samt om de förut represensenterade medborgareklassernas andelar må stå i ett mer eller mindre billigt förhållande tilk hvardera klassens vigt och betydenhet,, — om än denna fråga kan anses så utagerad, att domslutet deröfver fallit långt för detta, och denna del af kommitteens arbete gerna kunde inskränka sig till ett åberopande både af förflutna Ständers yttranden och af allmänna tänkesättets enhälliga utlåtande. Men detta rör egentligen den negativa delen af frågan. Men talet saknar icke heller sin positiva sida. Det syftemål, som H. Exc. angifvit såsom Regeringens . hufvudsakliga, ,att, vid beredningen af frågan, skilda meningar och intressen må, så vidt möjligt är, förenas, tyckes mera häntyda på en kompromiss, ett bemödande att kunna sammanjemka, än på en behandling från grunden, och detta kan i vår tanka svårligen leda till ett tillfredsställande resultat, om det skall vidhållas; ty några af de nu maktezande intressena, t. ex. den närvarande Riddarbus-majoritetens eller biskops-majoritetens i Presteståndet, lära svårligen i ordets egentliga mening låta sig sammanjemkas med det allmänna medborgliga iotresse, som utgör grunden för hela yrkandet på representationsreformen från opinionens sida.