Aftonbladet – 4 april 1846, sida 2

tade meningen, att de begge väl torde blifva ett par. Gabriela hade under tiden närmat sig väninnorna med det smickrande yttrandet: O, låt mig vara den tredje i ert förbund! och i graciös omslutning bildade de tre älskliga flickorna en tafl2, som gjorde det svårt för åskådaren att bestämma, hvilken af de tre särskilda nationalskönheterna äpplet skulle tillerkännas. Fru von Eulen gaf nu signal till uppbrott och baronessan kände sig icke benägen att lägga hinder i vägen för verkställigheten af detta beslut. (Forts. följer.) I — MM — En dag i förra månaden var en italienare, vid namn Dominie Seuroni, inställd för en af Londons domstolar, angifven för att hafva medelst begagnande af falskt namn tillnarrat sig penningar. Vittnen, som förekommo och afhördes, upplyste, att Seuroni hade lemnat ett bref och em bok till den bekante författaren Charles Dickens. Brefyet, som förevisades, var skrifvet på dålig franska, innehöll en dedikation af den medföljande boken till den mycket ansedde och ryktbare herr Charles Dickens, och begäran om penningeunderstöd, samt var undertecknadt medi namnet Giuseppe Mazzini, som tillhör en bland de af politiska skäl från Italien landsförvista och nu i London bosatte flyktingarne. Till svar på detta tiggarebref hade Dickens skickat författaren 2 pund. Den verkliga Giuseppe Meazzini, som var närvarande vid förhöret, förklarade, att han hvarken hade uppdragit den anklagade att aflemna något sådant bref, som det ofvan omförmälta, eller mottågit några penningar af honom, utan tvärtom sjelf gifvit honom understöd. Seuroni blef dömd tilkt sex månaders arbetsfängelse.