Aftonbladet – 3 april 1846, sida 1

HERR THIERS TAL I FRANSKA DEPUTERADE-KAMMAREN ANGÅENDE REMUSATS MOTION. (Forts. fr. gärdagsbl.) Talaren ingick här i en skildring af olikheten mellan . England och Frankrike: en östat och en af mäktiga grannar: omgifven landtstat som behöfde mera centralmakt hos regeringen 0. s. Vv. och det deraf följande behofvet af er större mängd embeten. . Han medgaf att detta förhållande : kunde användas såsom ett inkast mot honom; ty då Frankrike hade så mycket flera embetsmän, vore det billigt att äfven många sådana funnos i representationen. Meny, sade han, ;under det att jag medgifver detta, önskar jag att få uppställa några grundsatser. pVi behöfva visserligen embetsmän, och jag gör dem för min del all rättvisa. Ingen ba kunnat vid alla förhållanden mer försvara dem än jag. Imedlertid, månne det är derför, alt de hafva mera insigter? Nej! manufakturisterna, jordbrukarne, hafva ock specialkunskaper, hvaraf vi bafva behof. Huru många utmärkte män bafva icke intagit en viglig plats i kam maren, utan att hafva kommit dit såsom embetsmän. Jag vill t. ex. nämna .marskalker Sebastiani, Casimir Perier, br de Broglie, hri Mole, Guizot, Barrot, Dufaure (buller i midten). Jag säger. att om j talen om specialkunskaper, så har något hvar sådana, men talar man om en ovanligare upplysning, stora politiska kunskaper, så har man sett att flere visat sig skicklige alt styra landets angelägenheter, utom, än inom embetsmannaklassen. Kammaren bör innehålla så mycket som möjligt alla slags yrken: jordbrukarnes, manufakLuristernes, handelns, bankirens, den lärdes, som upplyser folket, advokatens, som mellankommer i dess tvister, o. s. v. Skulle man då utesluta det hedervärda embetsmannayrket, som skipa rättvisan, som försvarar landet? Nej, här behöfves alla yrken. Men viljen j väl då, ati ett enda yrke, ett enda stånd skall här vara herrskande?. Hvad! skall majoriteten helt och hållet utgöras af embetsmän?, Talaren tog sig nu anledning af en föregående talares yttrande, att visa, det majoriteten af majoriteten i kammaren redan bestod åf embetsmän. Då man tycktes bestrida honom detta, ådagalade han, att inberäknadt hofembeten och extraord. embetsbefattningar, såsom statsrådets, m. fl., förhållandet var sådant, att 484 embetsmän röstade i kampjaren, och att koappast 40 af dessa röstade nad oppositionen. Som nu hela oppositionen icke uppgick till 475 röster,