sökte att blidka; Lvarefter och sedan presdenten hindrat andra att afbryta honom, talaren fortfor): Af dylika facta sluter jag, att olyckligtvis opinionernas regering börjar lemna rum för intrigernas. De valmän, som hylla denna lära, välja embetsmän till representanter. Dessa embetsmän, på sin sida, hafva märkt den fara de löpa, då de i kammaren hafva emot sig män, hvilka hafva röster i sina händer. Jag har sett vid sidan af embetsmän, hvilka hafva känsla för sina pligter och hängifva sig åt dem, sådana, som mindre bry sig derom än sina egna fördelar, och som söka en plats i kammaren, för att de der tro sig finna en garanti mot makten, emot afsättning och andras Jyckliga täflan. Denna lära, a!t intressena alltmer bestämma och regera sakerna, skall med hvarje dag införa flere embetsmän i denna kammare. OÖOrsaken, den verkliga orsaken till detta sakernas skick är den, att emellan valmannen, som vill att hans rättigheter skola försvaras, och embetsmannen, som tror att han bör försvara sig emot rivaliteterna, finnes en naturlig öfverensstämmelse. (Rörelse.) Det finnes män, som vilja blifva embetsmän. Jag vet att det finnes ganska anspråkslösa deputerade, som antaga en tjenst; det finnes många i statsrådet, i statsrevisionen, 0. s. v., hvilka jag gör mig en heder af att hafva kallat till de embetsplatser, som de nu innehafva. Men vid sidan af dessa anspråkslöse, ser jag inkomma andra, på oppositionsvägen, fulla at sjelfförtroende, ofta. oskicklighet. (Rörelse.) Jag ser huru oförsonliga fiender mot budgeten på en gång blifva blidkade och medgörliga. Nå väl, är icke sådant en skandal, en olycka, en verkligt stor fara. (Bra, bra!) Gån till embetsverken, till armeens generalstab o. s. v. och hören huru ibland -embetsmännen, vid hvarje ledighet, man är i ängslan öfver att någon parlamentarisk ärelystnad skall eftersträfva den lediga platsen. (Bra!) Tånken uppå, att på sådant sätt skall embets-hierarkien fatta motvilja och heat för den representativa styrelseformen, emedan den ständigt ser sig uppoffrad åt dennas fordringar; och besinnen, att om det så fortfar, skall man, i stället att närma kamrarna och förvaltningen, alltmer afligsna dem från hvarandra. Man torde säga, att opinionen skall komma dem till bjeip, som vilja afbjelpa det onda. Det är ej sant. Allmänna opinionen är icke istånd dertill. Betrakien hvad som skett på sextio år. Alltid hafva regeringarne begynt med förstånd; så snart det väl segrat, hafva de förlorat sig. Franska revolutionen af 4789 vann seger åt sina principer och slutade med anarki. Napoleon, segrens man, slutade med despotism. Restaurationen gjorde likaså. Alla dessa regeringar hafva börjat och slutat illa. Detta är enligt med sakernas natur. Och hvad gjorde väl oppositionerna? De hafva till de serskilda regeringarnae, allttifrån första stunden, adresserat de förebråelser, som dessa sedermera förtjenat. J hafven i eder ordning begynt med att säga, att man borde handla med försigtighet, att men borde skona intressena; Ja! på detta sätt hafven J drifvit föisigtigheten ända till svaghet, och skonsamheten mot intressena ända till förgudning. Jag är förvissad, att hvad jag säger i dag, skall längre fram blifva trodt. Regeringen skall frälsa sig, skall frälsa sig genom o3s, hennes saniskyldiga vänner. (Buller i midten.) Det är icke restaurationens vänner, som segt henne: marche, marche! Det är icke hennes vänner, som alltid varit af hennes tanka, i likt och olikt; det är icke dessa, som jag gifver min hyllning; nej, det är åt dem, som år 1827 motstodo henne ett ögonblick. Om J ej rösten för en reforan, som är erkändt nödig, skole vi komma i en ställning, som skall mycket närma sig till revolution. Det är denna ställning, som jag anser vara nära förestående, då jag ser revolutions-regeringen medbrottslig och dupe af kontra-revolutionen. (Liflig sensation.) Betrakten till exempel regeringens förhållande i afseende på presterskapet. Då jag ser allt sådant, siger jag, att en allvarsam krisis hotar oss. Men den dagen, hvad skall väl då denna massa af embetsmän göra? Skall kon gå öfver till. opposition? detia vore en offentlig skandal. Skulle regeringen väl då ombytar alla de embetsmän, som tillhörde oppositionea? Sådant vore ju en hel revolution i administratiosen. (Slutet följer.) he— —————LALAÄHr rr ———— Lr rr cc z På tidningen DET TJUGONDEFÖR AA — AA K— m———JA mm —2 — —Ao so Rs