Aftonbladet – 2 april 1846, sida 2

i din hand, tvingar mig att tillstå, att jag begått dårskapen att afteckna denna yngling, hvilket lätt lyckades för min lifliga inbillning, understödd af någon mekanisk färdighet. Då är ju detta alster af en flygtig ide, ett värdelöst blad, fortsatte Alvina, från hvilket det ej skall falla dig svårt att skiljas. Du inviger det kanhända åt förstörelse, låter elden förtära det; detta öde måste jag förekomma. Förtro i mina händer bilden, som bär min Alfreds drag. Då du känner honom, måste du medgifva likheten, och om du älskar mig, uppfylla min bön. Helena häftade ännu en, gång sin blick på teckningen. ,Det är sant, sade hon, du har ett gällande anspråk på dess egande. Tag den då,fortfor hon efter en kort paus, dock endast med det vilkor, att ingen erfar något om denna handel.n Jag tofvar allt hvad du fordrar, försäkrade Alvina; ja, jag förbinder mig äfven, till ditt lugnande, att sätta mitt namn under teckningen — och för den goda afsigtens skull kan jag väl tillåta mig detta plagiat. Hon fattade härvid ett på bordet liggande pennstift och :skref, såsom artister bruka, sitt namn vid sidan aftbilden; sedan skyndade hon, för att försäkra sig om egandet, till sitt rum, lofvande att om några minuter vara tillbaka. Men knappt hade hon, efter ytterligare pröfvande betraktande, bragt sin skatt i säkert förvar, förr än dörren öppnades och baronessan inträdde med ett öppet bref i handen. Vi kunna nu, sade hon, utan vidare be