Aftonbladet – 31 mars 1846, sida 2

förmå att afvärja den ekonomiska vanmakt och slutliga undergång, som häraf blifver en gifven följd. Ingen slags billighetseller rättsgrund kan någonsin tillförbinda en nation eller individ, att till högre pris betala en vara, (beskaffenheten alltid afsedd) som kan erhållas till ett lägre; men det lättare utbytet. skall öka produktionen: och kspitalerna, sporra uppfinningsförmågean och arbetsskickligheten; samt gifVa lif-åt samhällets förenade krafter. Så beskaffade äro rättvisans: och handelns, bär alltför länge misskända men oföränderliga;lagar, och de tåla ätt Med allvar studeras, främstarf våra prohibitiveoch skråförsvarare. Replikanten hedrar med benämning af fäåbelins. uppgift, att den prohibitiva fråktionens bemödanden vid sista riksdag hufvudsakligen åsyfiade förbud och höga tullafgifter för de fabrikater, som uppkomma genom en större förädling, samt påstår att dylika ansträngningar varit öfverflödiga, hälst en restriktiv syftning hos representationen förut förefonns. Härom vore mycket att säga och vida mer än som kan inrymmas i en tidningsartikel. Må -man likväl erinra sig den ståndpunkt, fabriksintresset, sedan århundraden; förstått att. tillvinna.: sig; de uppoffringar, som staten, genom lån, premier, införskaftande af .machinerier, förbud och böga tullafgifter, samt understöd af alla slag, under denna tid lemnat åt klädesoch silkesfabrikationerna m. fl. utan att desamma kunnat uppnå den ställning man af dem egt skäl att vänta och hvarom de redan år 1823 formligen förständigades, neml. att efter förloppet af högst 10 år, få umbära både förbud och skyddsafgifter; den skatt de under tiden åbringat konsumenterne genom högre priser jemförelsevis till utländska tillverkningar och dessas beskaffenhet; denroll dessa fabriksintressen spelat under nästförutgäende riksdagar; den organisation man varit angelägen att gifva åt Bevillningsutskotten under samma tidrymd; den ledning som de sednare lemnat åt det allmännare omdömet. inom representationen; och. man skall ej sakna grund för begreppet huruvida dylika förmåner varit önskvärda att bibehållas, och i följd deraf om något derföre bordt göras, blifvit gjordt eller icke. Sjelfva det omstridda factum är i närvarande ögonblick af ej ringa. vigt, ty om det medecifves, att ifrågavarande intressen blott genom allmänna opinionens inflytelse uppstigit: till denrang och värdighet, hvari de nu synasvilja rotfästa sig, så är i och med: detsamma försvunnen den förhoppning som många velat göra sig om en bättre sakernas ordning för en kommande tid. Så vidt ins. kan finna, har replikanten utan all anledning behagat inbianda bankens och realisationens räddning med. fabriksintressets.och prohibitifsystemets mera enskilda fördelar; ty ehuru ostridigt är, att en stor del af den förras valutor, åren 1839, .40, 41 utvandrade i och för den stora importen, kan det dock med säkerhet antagas, att replikanten bland denna. icke vill räkna de fabrikater för hvilkas utestängande hen nitälskar., Silfverexporien under dessa år torde -befinnas äga helt andra ochmera naturliga. orsaker, dem framtiden nog skall ställa i deras rätta ljus, utan att hvarken replikanten eller ins: behöfva gå densammas omdöme i förväg. Hvad åter angår de öfrigaförmenta bevis, replikanten sökt framdraga till förminskande af ins:s trovärdighet i omdömet om fabriksoch prohibitifintressets tillgöranden, och hvarvid repl. dock visligen förbigått det bestämda faetum ins. framlagt; och sedan en annan tidning, med en öfverlägsen förmåga, förstärkt med ett och annat offentliggjordt bevis på vår tulltaxas liberattet, till fullkomlig tydlighet ådagalagt ej allenast prohibitifsystemets ihnersta riktning de sednare ären, utan ock att detsamma förstått att genom falska vigtoch värdesberäkningar uppdrifva vissa tullafgifter till alldeles enorma belopp, i motsats till tultaxans hufvudbestämmelser; så får replikanten ursäkta att ins. vidhåller sin förut uttalade öfvertygelse. om systemet och dess verkningar, man kan väl tillägga: dess attributer, och detta fastän ins. icke kunnat uttrycka sig med den konstfärdichet och energi som repliken utvisar. För att med något sken af oskuld lyfta på den börda som ofelbart trycker replikanten i och för cen af ins; omtalade inbjädningen d..7 Maj 1845, insinueras obehörigheten att intränga på det enskilda sällskapslifvets område; och ins. vill gerna låta denna regel gälla allt hvad:den kan. Men nu är:skäl för henden att framställa den frågan: var det för tillfället ett enskildt sällskap, eller kunde, med afseende på ändamålet af tillställningen, offentligheten anses påkallad? Ett helt riksstånd, af en samling Prohibister sammankalladt för att emottaga beröm och loford för lemnadt biträde i en allmän angelägenhet, utgör ett örhållande som tiil fullo karakteriserar egenskapen deraf, för att afgöra huruvida ömtåligheten för-det allmänna omdömet är här på dess rätta ställe, huruvida dess omnämnande utgör ett förkastligt efterdöme eller icke, samt om replikantens förklarande, att icke vilja gå försvarsvis tillväga, står tillsammans med det synbara bemödandet att deråt gifva der mest oskyldiga färg. : Då ins. icke har för afsigt att vidare följa replikanten på dess upptäcksresor . efter förbrutet gods uti ins. artikel, förklarar han sig icke vara nog fåfäng att i likhet med replikanten tro sig hafva upplyst eller vederlagt sin klandrare; utan öfverlemnar i stället åt den tänkande och upplysta allmänhetens domsrätt att afgöra, huruvida den grundtanka som genomgår hans framställningar: skadan för vårt land af prohibitifsystemet i dess allmänlighet, vid nuvarande förhållanden förtjena något afseende eller icke. (Insändt.) En vördnadsfull hemställan till vederbörande, angående brooch quai-afgiften på Attika. Skulle det ei låta, sig göra, att vid den reglering, som förestår utaf de ökade intrader Stockholms stadstaggen har aft förvänta Ii anledning af drätselkom