Aftonbladet – 31 mars 1846, sida 2

(Insändt.) En vördnadsfull hemställan till vederbörande, ingående brooch quai-afgiften på Ättika. Skulle let ej låta, sig göra, att vid den reglering, som örestår utaf de ökade intrader Stockholms stadscassa har att förvänta i anledning af drätselkomnissionens nu sednast bos Kongl. Maj:t gjorde anvållan, dem enligt 1838 års taxa stadgade brooch juai-afgift på ättika, som sjövägen ankommer, unde nedsättes till en billig och rättvis ersättning ör den slitning, dess upplastande förorsakar å stadens broar och quaier? Denn aafgift utgår nu med 24 sk. barko för hvarje fat om 60 kannor och proportionaliter för större eller mindre kärl, lika för ättika som för bränvin och andra spirituosa m. fl. varor. Huru betungande likväl denna agift på ättika faller sig för fabrikanter utom Stockholm, hvilka för sin tillverknings afsättande måste föra denna dit, kan bedömas deraf att ett fat om 60 kannor svagare eller s. k. ordinär ättika, fritt och sprundfyldt levereradt till köparen på stället, betalas med 7 rdr 24 sk. banko, således medtager brooch quai-afgiften ensamt en femtondedel af varans hela bruttovärde, en afbränning, den Stockholms ättiksfabrikanter äro alldeles fria ifrån. Ett försök gjordes visst 4839 i ansökningsväg hos Kongl. Mej:t, att få detta missförbållande rättadt, men strandade emot drätselkommissionens förklaring , att stadskassan ej kunde undvara denna inkomst och således måste afstyrka den begärda nedsättningen, ehuru billigheten och befogenheten uti den gjorda anhållan ej bestriddes; kanske äfven som ett skäl för vägran antogs, att en nedsättning i nämnde afgift cxdast för ättika skulle föranleda missbruks och underslefs--begående vid angifvandet-—: måhända föresväfvade minnet af huru den före 1834 års riksdag ättikefabrikanter alltsedan 18415 medgifna rättigheten att för sin tillverkning få bränna bränvin eller förbränna, så väl under lofgifven som under förbuden tid, och detta utan