Aftonbladet – 31 mars 1846, sida 2

VO CER VR hvarigenom viktvalier från sistnämnde provins, i afseende på tullumgälder, ställdes på lika fot med dem från andra utrikes orter. Här hafva vi således åter den taktik, som i den klandrade artikeln anfördes, och beviset för de konservatives och probibitisternes nära förening. Heldre än att medgifva det Ständerne kunnat begå ett misstag, skjuta de skulden derför på Regeringen, men afsigten dermed är icke så dold som de sjelfve :synas tro. För uppbäfvändet åf ifrågavarande undåntagsstadgande, som gynnade finska handeln på bekostnad af statens tullinkomster och producenterne inom landet, hade ju eljest Ständerne sjelfve yttrat sig, och i dagliga samtal påyrkades det häftigt af prohibitisterne sjelfve, hvaraf replikanten ofelbart bör vara medveten; men konsten är vid detta tillfälle, att han behagat framställa förhållandet så, som skulle hvarken Regeringen, Bevillningsutskottet eller de representanter, som genomtänkteseller: talade öfver ämnet; hafva kännt eller beräknat den verkan til förhöjda afgifter, som upphäfvanådet skulle medföra. Denna insinuation eller förutsättning är högst oriktig, då Regeringens afsigt att låta den additionella artikeln förfalla, var Bevillningsutskottet (och troligen de fleste representanter, bekant vid denh tid Utskottet företog der: slutliga åtgärdefi vid tulltåxan: Detskulle tvifvelsutan intressera en bvar, som önskar reda och tyd lighet :i cetta ämne, att inhemta replikantens tankal. derom : huruvida Bevillningsutskottet :berdt eller kunnat underlåta att vid detta tillfälle inhemta Regeringens tanka för ett så vigtigt fall, och detl; torde häraf kunna slutas, att Regeringens förutgående framställning om bibebållandet af tullbestämmelserna af är 1841, icke af andra än afgjorda prohibitister kunnat så uppfattas som -replikanten synes antyda, eller; att. afseende icke skulle göras å de betydliga tullförhöjningar, som genom finska traktatens upphörande skulle drabba konsumenterne. Att med eller utan afsigt dölja eller kringgå detta förhållande, och derigenom för ett ytligt åskådande förvränga sammanhanget af det hela, här varit replikanten förbehållet; men troligen hafva de mera tänkande redan insett syftemålet, och Ins. kan således frikala sig från att nageifara det vidlyftiga! och sega räsonemang; som å replikantens sida skulle bevisa hvad som icke existerat. Replikanten har nödgats medgifva, att tullafgifter ä vissa lifsförnödenheter, äfven å smör, som förr utgjorde 20; 30 till 40 procent-af värdet, nu utgöras med dubbla beloppet; men hånhar dock icke förmått höja sin statsekonomiska insigt derhän att ansc dessa belopp: absurda eller orimliga, hvarken för de lagstiftare som kunna: älägga dylika afgifter, eller för de möjligen fattigare konsumenter, som i sista hand nödgas betala dem. : 2 Det synes föga löna mödan att inlåta sig 1 förklaring öfver Hvad rätt och sannt är, med en motståndare, till den grad förvillåd om sin pligt såsom upplysare i ett vigtigt ämne, att han kan och will ignorera ett så olyckligt missförhållande, som det nu anförda; och det är i sanning mindre öfvertygelsen om egna åsigters oelbarhet, än behofvet af en vå!dförd rättskänslas återställande i dess helgd, som förmått Ins. att söka blotta en eller annan del af de föga fosterländska begrepp och ytligheter som repliken framställer. I anledning af de vidlyftigt omordade 2:ne nedsättningar å tullen för flask och smör, som i borgarståndet den 46 Jan. 4845 egde rum, får Ins. till komplettering deraf anmärka, att mångfaldiga andra försök i samma syftning der gjordes, eburu icke alltid medsamma framgång. Sävidt Ins. rätt minnes, var borgarståndet det enda, som beslöt att ordet förbud) borde ur: tulltaxan utgå; men såväl härom, som om resultaterna iförstärkt utskott, har dock replikanten glömt att underrätta allmänheten. Möjligen har han byggt en oriktig beskyllning!på ett tryckfel uti Ins:s artikel, der det rätteligen borde stå: afsågos i stäl!et för: afsloögos,; ty:Ins. har icke varit okunnig nog att påstå, det ju i borgarståndet (såväl som alla de öfriga) funnos en stor mängd ledamöter, hvilka ganska väl insågo det förnärmande och rent af förderfliga i de yrkade tullförhöjningarne; utån han har yttrat, att i förstförsvar, särdeles för fabriksintresset, och beredd till motstånd mot tidens billiga fordringar i afseende på reformer af tullväsendet och måttliga afgifter. Replikanten har ej eller försökt att jäfva denna utsago.För öfrigt äro borgarståndets protokoller för sistlidne riksdag, som vänligt, redigerade med den noggrannhet och omsorg, att de för hvarje tillfälle Icmna all den upplysning som önskas kan. Det försök replikanten gör för att öfvertyga allmänheten, att ingen inverkan från den prohibitiva fraktionens sida under riksdagen egde rum, måste lemnös i sitt värde, hälst icke något bestämdt derom lärer vilja ledas i bevis, och frågan således för: blir in statu quo. Hvadan då dessa sedermera fortsatta bemödanden, att alltjemnt framhålla de restribtiva idcernas ändamålsenlighet och båtnad för det allmänna; denna oefterrättlighet att, under det liberalare idter och afseende på konsumenternes rätt och bästa göra sig gällande i ahdra länder, ändock försvara och vidhålla ett system, som undergräfver och motverkar all friare handel och rörelse, minskar vår egen export i samma mån Jandra länders för oss nödiga eller nyttiga alster af näringsflit förbjudas eiler beläggss med orimliga Jinförselsafgifter, och hvarigenom måhända millioAR FF KR TT... 1 ner af statens rättmätiga inkomster flyttas i lurendräjarens fickor? Icke må replikanten och de; hvilkas talan han förer, vilja inbilla sig sjelfva eller andra, hvarken att de varor, som på sådant sätt hindras att inkomma, verkligen utestängas, enär antingen deras beskaffenhet eller billigare pris göra dem för allmänheten eller enskilde begärliga; eller att Sverige ensamt kän i längden uthålla med ett förbudsoch isoleringssystem, i strid med verldens största handelsstaters? Kommerskollegii sednaste berättelse om handeln och sjöfarten, ger i detta tänseende anledning till många och allvarliga betraktelser, ty deraf kan bland annat slutas, att omkring 3 till 4 millioners belopp, således !; till !,; af hela vår import, på olaglig väg inkommit. Det kan således med skäl ifrågasättas, huruvida replikanten gjort sig fullkomlig reda för de enklaste verkningarne af det system han hyllar. Ett jrattigt folk, omgifvet af en njugg natur och somj a KK nämnda ståndet qvarlefde en fraction; väpnad tilll