Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 2

Han var sofist, och trodde sig kunna försvara den, då motiverna för hans föresats icke voro af oädel natur. Grefven hade genast efter sin förbindelse med grekinnan yttrat, att han derigenom vore för alltid död för sitt fidernesland och sin familj, och önskade att bans andra giftermål måtte förblifva en hemlighet. Och för det -derunder alstrade barnet tycktes denna hemlighet icke medföra någon olägenhet, då grefven vid sin afresa till Grekland redan förogat öfver sin ringa förmögenhet, i det att han; efter afdrag af en summa för sin existens, testamenterat det öfriga åt sin i Tyskland och till sin syster fru von Dalens vård öfverlemnade dotter Alvina. Det var att förutse, att hvarje försök till delning med dennes i Grekland födda syster skulle tillbakavisas af domstolarne. — Dessutom egde Felsman icke nåzot dokument, som kunde legitimera Helena, såsom grefve von Kronburgs dotter; det hade icke fallit honom im alt förse sig med kyrkligt bevis, då det skulle motsagt den fadersrättighet, som barnets moder på honom öfverlåtit. Han lifvades af den bästa vilja att svara mot detta förtroende och med all kraft hålla sin adoptiva dotter skadeslös för den förlorade rangen och andra fördelar, och gaf sig sielf det höstidliga löftet, att aldrig åter gita sg, för alt egna hela sitt sträfvande åt den lilla Helenas bästa. Väl slog hans bjerta högt, då han meddelide den, sorgliga underrättelsen om grefvens död till friherrinnan von Dalen — och denna dera fråmstäl!de den lilla faderlösa Alvina KronHennes frågor om den aflidne, hennes förut