Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 2

Samma lindring i afseende på lotspenningar och hamnumgälder, som de nu mellan Stockholm och Traveminde gående ångfartyg tillgodonjuta. Vid föredragning häraf bar regeringen, som, efter den utsträckning den inhemska ångbåtsfarten nu mera vunnit, ansett sköl icke förekomma att, med undantag från det emot utländska fartygs begagnande till fraktfart inrikes orter emellan gällarde förbud, medgifva den sökta rättigheten för ifrågavarande ångfartyg att emellan Ystad och Stockholm transportera varor och passagerare, emottagne 1 den ena af dessa städer för att iden andra 2flemnas, — deremot, i likhet med hvad för så väl de inhemska iångfartygen Swithiod och Gauthiod, som de finska ångfartygen Menzikoff och Storfursten blifvit beviljadt, under den 43 i denna månad tillåtit, att ångfartyget Cbristian VII må vid de tillämnade resorne emellan Kiel, Ystad och Stockholm tills vidare åtnjuta befrielse från fyr-, båkoch skeppsumgäld:r till Kongl. Maj:t och kronan samt lotspenningar då kronolots ej begagnas, äfvensom för samma fartyg medgifvit den lättnad att uttaga folkpass, gällande för hela seglationstiden hvart år, som enligt Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1833 eger rum för inrikes orter emellan gående fartyg. BLICK TILLBAKA. Veckan -har varit vittne till. en märkvärdig tilldragelse, karske oerhörd under sekler. Kongl. teatern har på samma dag gifvit tvenne pjeser, som icke voro hvarken sorgespel, lustspel, skådespel, dram, fars eller vådevill, ty den ena var p,ett skämt och den andra pett sorglustigt tal-, sångoch dansspel. Så till vida var allt originellt, och man vill veta, att af förtrytelse att, på dylikt sätt se sig förbigångna, sorgespelet gjutit vredens tårar, lustspelet lett med förtviflans löje, skådespelet slitit förband:t från sina många melodramatiska sår, farsen torkat sina torra ögon med frackskörtet, och vådevillen ljudligt uppstämt: Tyst, låt mig nalkas, Säker och käck! Hämden skall svalkas, Svalkas i bläck! Ty egentligen är det väl vådevillen, som blifvit prejudicerad af det psorglustiga tal-, sångoch dapsspelet,. Den har deraf blifvit utträngd på den aldra yttersta kanten af sin tron, och man vet, att konungar, i sådan belägenhet, äro förfärliga. Då förf. till Wermländnivgarne, skulle, närmare detaljerad, uppställa titeln på sitt arbete, föresväfvade honom säkert det olämpliga, det nära nog löjliga i en benämning, sådan som den förut vid något tillfälle använda: National-divertissement,. Det skulle, med någon liten hårdragenhet, kunna låta öfversätta sig med förslösande af nationaliteten,) och, satt i spetsen för ett arbete, som åtminstone affekterar sverskhet, lärer det således näppeligen vara på sitt ställe. Förf. ville derföre antagligen finna en möra svensk, en på grund och botten af urminnes häfd stående titel. Han valde alltså: ,sorglustigt tal-, sångoch dansspel. Vi frukta, att detta val icke var bland de lyckligare. De antithetiska ingredientierna i sorg-lustigt, låta så lätt förblanda sig; menas dermed, att det sorgliga i pjesen blir lustigt och det lustiga sorgligt, förlorar ordet alldeles sin retelse; af:es deremot, att publiken kommer att serveras med begge rätterna, den ena efter den andra, torde åtminstone någon frukta att finna måltiden alltför rörig. Härtill kommer, att svenskan och teatern begge ega, på sin repertoir, ordet: sångspel, men bide: talspel och dansspel lära hös oss vara tills dato alldeles obekanta spel. : Också ha teaterannonserna, af en egen instinkt, uteslutit ordet: sorglustigt, och i Dagbladet för i fredags finnes spel, utbytt mot pjesn, som verkligen på detta ställe faller sig naturligare. Vi ha uppehållit oss så länge vid titeln, emedan den verkligen är pjesens sv2gaste sida, och icke endast den, som först erbjuder sig åt rece: senter, hvilket sednare torde vara fallet med alla tite:blad, så vida msn icke, som en eller annan dam, i en roman, läser baklänges. För att härifrån öfvergå till sjelfva skådespelet, så göra. vi, i dess första början, bekantskap med en förmögen och inom sin krets mäktig bonde, Sven Ersson i Hult. I samråd med sin hustru, har han för sin son Erik utfunderat ett klokt, väl beräknadt, ytterst konvenabelt äktenskap med en liten, säker arfta) Divertissement, i dess första bemärkelse, un