Aftonbladet – 28 mars 1846, sida 2

TEATER. Den sedan någon tid omtalta originalpjesen: Wermlänningarne, sorglustigt tal-, sångoch dansspel, i två afdelningar och sex indelningar, gafs i går afton första gången på kungliga teatern för fullt hus. Det är ett stycke, som utan att egentligen bära vittne om någon öfverläigsen författaretalang för scenen, likväl har många varma och vackra partier, och genom den troget vermländska kostymen intresserar såsom en genretafla, samt säkert skall gifva en god recett åt teaterkassan. — Tvyenne rika bönder i Wermland bafva öfverenskommit, att den enes son skall gifta sig med den andres -dotter, och då gossen Erik (br Strandberg) har faltat kärlek till en fattig, men skön och älskelig torpardotter vid namn Anna, söka hans föräldrar att tvinga honom till det af dem beslutade giftermålet, Denna på landet ganska ofta förekommande uppenbarelse af pennings aristokrati bland bondfolket utgör den enkla uppränning, hvaruti författaren, efter ett temligen varieradt och brokigt mönster, meden to