Aftonbladet – 28 mars 1846, sida 2

vacker talang inväft åtskilliga rått tåeka figurer af karaktersedrag utur provinsers seder och talesätt, hvarvid äfven äro sammanflätade en midsommarsfest, sånger och dansar. Om än dialogen är på vissa ställen bebäftad med sina longörer, så ersättes likväl detta emellanåt med rätt lyckliga inspirationer, hvarvid det komiska elementet är öfvervägande och af god effekt. men äfven en ren och vacker erotisk poesi ofta förekommer. En förtjenst, som bidrager mycket till pjesens framgång, är, att ett stort antal af teaterpersonalens sujetter fått ett passande och sjelfständigt utrymme att framträda i olika individualiteter, cch då det hela förhöjes af en väl vald musik, deruti man får höra Wermlands vackraste vismelodier, äfvensom de vermländska nationaldansernas utförande, så medtog åskådaren af det hela ett ganska bebagligt intryck. Hr Strandberg utmärkte sig i synnerhet i sången. Dernäst hr Carl Hjortsberg, genom ett förträffligt spel såsom en gammal skrytsam Fryksdaling, hvilken berättar om de äfventyr ban baft på en utvandring för att bjelpa Napolia Dundrapart att spränga väg genom ett berg för honom och hans armejan; (br Hjortsberg erinrade bär både genom utseende och spel lifligt om sin aflidne fader, och öfverhöljdes med bifall). Vidare hr Jolin och br Söderberg, båda såsom bonddrängar, och bland de unga damerna mäzlerna Ström, Torsslow, Fundin och fru Hjortsberg, hvilkasallesammans på ett ganska täckt sätt utförde sina roller. Uti danserna utmärkte sig herrar Pettersson och Dahlgren, oeh till och med en äkta Wermlandsgosse skulle vara förtjust åt det sätt, hvarpå hr Pettersson oeh m:ll Gillberg utförde Jössehäradspolskan. Före detta stycke uppfördes en liten intrigpjes i en akt, kallad Systersonenr, ett af dessa siycken som man gerna kan uppehålla sig vid för en halftimma. Vi kunne ieke undgå att gifva en liten kompliment åt det serdeles täcka och naiva sätt, hvarpå den unga demoiselle Deileen här utförde en subrettroll. M:ll Deleen har i sina vändningar och miner rågonting som mycket påminner om Jenny Lind vid samma ålder. Om bon bevarar det enkla ech naturliga sätt hvarpå hon nu presenterar sig, så kan hon med vinnande af litet mera teatervana blifva en. prydnad för scenen i glada roller. M:ll Österberg utmärkte sig här såsom alltid genom en korrekt deklamation, som jemte hennes vackra utseende och figur alltid intager till hennes fördel; vi måste likväl upprepa den önskan, att hon må så mycket som möjligt söka undvika att i sina manår falla in i det affekterade medelst en alitför mycket anlitad: rörlighet af hufvudet oeh ögonens oupphörliga kastning. Det vore synd om-en ung ochälskvärd talang med så stora partier skulle förlora genom dessa fel, som så lätt kunna afbjelpas or hon blott erinrar sig, att ett — man kan nästan kalla det ansträngdt — minauderie icke-acoepteras. såsom hörande till dea goda tonen i det allmänna lifvet. Det behöfves så ganska litet för att låta detta försvinna, och man skall. då myeket mera göra henne rättvisa i öfrigt. — Fru. Wennbom var i denna pjes en rätt rolig gammal kokett; endast någon gång förekom en nog stark höjning af rösten. — Uti tidningen Helios för dagen läses följande: Säsom ett prof på hur ringa talangerne för närvarande hos oss uppmuntras, kan lända, att herr Börjeson för sin Erik XIV vid kungliga teatern i författarearfvode endast lärer bekommit omkring 400 rdr rgs. Ett sådant resuitat bör i främsta rummet tillskrifvas den förändringen ireglementet, alt tantilmerne efter det nya betalas efter nettoberäkning, eller efter afdrag af de s. k. dagkostnaderne, hvilka belöpa sig till icko mindre än 272 rdr bko, hvilket ej var fallet efter det gamla. Hr medicinalrådet Pontin, som var med i den goda tiden, lärer för öfversättningen af Hernani, bekommit icke mindre än omkring 4000 rdr bko, och således gaf en öfversätllning då mera än nu ett original. Crusell erhöll för flere öfversättninIgar af opror 6 å 700 rdr bko, och nu kan en öflversätltare skatta sig lycklig, om han för ett liklartadt arbete kan beräkna hälften så mycket. I Månne ej den förstnäranda af dessa uppgifter linnefattar något missteg? Det kunde förtjena latt närmare upplysas, ty om det förhåller sig Iså, som Helios upps3ifver, så är lönen. för en Tloriginalförfattare i sanning icke mycket uppmuntrande. —— — ——— LL ) — I den för någon tid sedan i bladet intagIna redogörelse för bolagsstämman med Östgötha I privatbank, uppgafs utdelningen för året till 49 I procent, i stället för 49 rdr per aktie, hvilket Ibenäget torde anmärkas af dem, som tagit notis om bemälde redogörelse. — —Boe ——Rättelse: Uti artikeln i gårdagsnumret Ett ord om våra affantlica färeläsningar har subskrintions