Aftonbladet – 20 mars 1846, sida 2

j , Ibåten och sökte qvar jukhus vid Hornsgatan och bärarne gingo efter ned sjukbåren. Men han kom ej igen Få dagar derefer lade man honom helt medgörlig på likbåen. Döden hade dock fått taga friska tag, nnan den fick råda på den gamle krigsmannen. H:elplös stod nu enkarl med tvenne söner i den stora, fremmande staden. De få redbara effekter hon bade qvar, måste, den ena efter den andra, belänas och slutligen försäljas. Men barnen vexte till, och den äldste skulle snart måhända kunna försörja sig sielf, och äfven hjelpa modren och den yngre brodren. Det var en god son, hennes förstfödde, en blond, from, frisk och käck yngling; så god, att hans moder ännu aldrigsett honom uppretad eller vred. Öster utanför Stockholm, i sjön Värtan, ligga de bekanta Fjäderholmarna, der roddbåtar och småsezslare, som ämna sig till hamnen med fisk eller grönsaker, ofta hvila öfver natten. Lördagen den 3 September 4842 färdades några tunga män i en slup just mellan dessa holmar. De voro på hemvägen, och det stormade starkt. Ynglingarne voro glada och språkade med hvarandra oz några Jjusa framtidsplaner, såsom unge män det bruka; under tiden dret slupen mot den vestra udden. De seglande lmärkte snart den origtiga farten, och skyndade att vända, då en häftig vindby i detsamma fattade i seglen och slupen kantrade..-. Det var i skymningen och stormen hade tilltagit. Tre af de skeppsbrutne fattade ut hålla sig så godt de kunde den -fjerde sjönk till botten genast, men der I femte, en ung, dristig man, som tillika var er skick!ig simmare, styrde, förlitande sig på sir Ikonst och sina ungdomskrafter, farten direkt mot närmaste land. Han arbetade med öfver naturlig anstränsning och närmade sig mer och mer tiil stranden. ) Efter mycken öfverläggning, buruvida de