Aftonbladet – 17 mars 1846, sida 3

rhade utrymt staden innan fienderne inryckte -loch tros hafva kastat sig in i Ryska Polen, fö att der sprida resningen. Särskilda mindre ho par af polackar hade öfvergått på preussisk: a) gebitet, och der måst nedlägga vapen; i preus siska berättelser uppgifvas de utgöra tillsam mans 4000 man. Man bör dock hoppas at -Polen ännu ej är förloradt genom dessa mot: -Igångar; i Galizien, Ryska Polen, Wolbynien och I Podolien är ännu ingenting decideradt, och : tlbåde Ungern och Böhmen jäser det starkt. 1 Istorhertigdömet Posen är det endast den talrika beväpnade styrkan, som förmår tillbakatbålla ett utbrott, och det har gått så långt, att I konungen i Preussen genom en kungörelse a! .Jd. 7 ds måst proklamera krigslagen i hela stor;I bertigdömet. Hvar och en, som hädanefter I gripes i anfall eller motstind emot den beväp. nade makten, skall genast ställas för krigsrätt och straffas med döden. Om händelserna vid Krakau berättas hufvudsakligen, att den 3 Mars hade en deputation laf borgerskapet begifvit sig till Podgorze, till den der kommenderande österrikiska generalen I von Collin, för att underhandla om stadens-kaI pitulation; men medan: dessa underhandlingar påstodo, hade en rysk corps af 1200 man, som agerade alldeles särskildt och på egen hand, inryckt i Krakau, med hvilken corps österrikarne förenat sig och äfven sedan ett litet detachement preussare. Man tror att polackarne skola utveckla sin hufvudmakt i det bergiga Galizien, som utom det att det har goda positioner, ur hvilka det är svårt att fördrifva dem, äfven i grannskapet med Ungern och den lifliga sympatien der för polackarne erbjuder dem en stödjepunkt. Saken kan således ingalunda anses afzjord genom Krakaus fall. Krigsguvernören i Warschau, generallöjtnant Okunew, hade d. 3 dennes utfärdat ett påbud, att alla invånare i Warschau inom 24 timmar skulle aflemna sina vapen. Den som beträddes med olydnad häremot, skulie ställas för krigsrätt. Från Gallizien har man inga säkra underrättelser huru der står till. I B-hmen hafva åter talrika arresteringar egt rum, såväl af polackar som infödde. Från Brieg berättas, under den 3, åter om utbrott af revolutionära rörelser i Ryska Polen. STORBRITANNIEN. Spanmålsbillen gick igenom i Engelska Underhuset den 3 Mars med 5339 röster emot 240 eller 99 rösters pluralitet. Nordamerikanska kongressen. Orezonfrågan berättas redan ha genomgått både senaten och representanternas -hus, men man kärde ännu blott omröstningen i det sednare. Den hade, med en majoritet af 106 röster, utfallit för uppsägelsen af Oregons gemensamma besittning af England och Förenta Staterna, d. v. s. för de sednares besittningstagande deraf ensamme. FRANKRIKE. Underrättelserna från Polen hade i Frankrike väckt en stark sensation; men det orediga, motsägande och öfverdrifna i desamma hade tillika föranledt tidningspressen att endast referera dem, och man saknar derföre i de oppositionella och liberala tidningarna nästan alla opinionsytltringar om förhoppning på resningens framgång. Deremot visar sig den ministerielle Journal des Debats, öfvertygad att folkrörelsen kommer att undertryckas. Dessa underrättelser, säger den, pkunna endast uppväcka sorgliga känslor bös oss. Vi kunna blott med grämelse se en rörelse utbryta, hvilkens utgång j: är så föga tvifvelaktig. Framgången af det i Krakau gjorda försöket, ett försök som icke li kan vara annat än ögonblickligt, måste endast:! kunna framkalla en i hvarje afseende beklagansvärd reaktionn. Ifrån Algier hade man tidningar och bref ända till d. 23 Febr. Marskalk Bugeaud hade d. 23 ditkommit. Hans officiella rapport om fäktningarna mot Kabylerna i Jur Jura, omtala icke att Abd-el-Kader flytt från Kabylerna genom ett svek, utan säger, att 2000 Kabyler betäckt Emirens återtåg. Icke heller talas om hela Kabylhopens nederlag, utan blott att den lidit mycket af gevärselden. Ben Salem har följt med Abd-el-Kader; men Kabylböfdingarne dereriot begärt nåd. General Cavaignac hade l återvändt till Tlemcen, utan att finna Emirens Deira, som redan lärer innan hans framkomst blifvit transporterad öfver Maluia. Marskalken hade i ett tal till borgar-beväpningen i staden Algier yttrat: patt Abd-el-Kaders makt består i alla Arabstammarne; för att förstöra den, måste man förstöra dem alla. Vi bafva mycket förstört, mycket brännt; kanske anser man mig för en barbar, men jag har den öfvertygelse, att jag gjort hvad som varit fäderneslandet nyttigt. Imedlertid synes. häraf,